mangopulp.

en flicka jag känner berättade att hon och hennes kompisar åt papper ett tag. orsak: man kunde äta papper. det gick liksom, fast vuxna sa att man inte skulle göra det och att papper uppenbarligen inte var mat. alltså åt barnen papper. det spreds sig på så sätt att någon hävdade att man kunde äta papper och åhörarna häpnade. sen åt denna någon papper för att bevisa det och dom andra gjorde detsamma, eftersom man då bevisligen kunde äta papper.

när jag inte lekte Ceausescu som barn så suddade jag bland annat sudd. som sport alltså. eller ja, kanske mer som ett sorts samlarintresse. istället för att faktiskt samla på suddgummin så samlade vi (hela klassen och säkerligen andra på skolan, men inga barn i Örebro, det har jag hört mig för om) på dom där små suddflarna som blir över när man suddat. dom där som annars är irriterande och skräpar ner och som inte går att torka upp från ett bord för då bara fastnar dom.

ja, dom samlade vi på och i enorma mägder. folk hade hela Konsum-kassar fulla. för att få den mest imponerade mängden sudd så gick vi ihop på sudd-team. dessa kunde bestå av ex antal barn med varierande förmågor och resurser. några hade många coola färger på sudd, andra var jävligt bra på att producera suddflarn och vissa var helt enkelt dom populära i klassen.

suddandet gick till på så sätt att man hittade eller skapade en raspig yta och sen suddade man helt enkelt järnet. suddade ut så många sudd som man bara kunde och samlade sedan noggrant in flarna.