mangopulp.

det finns en stor gata här i Brooklyn som heter Atlantic avenue, men vi kallar den islamgatan. när vi gick där igår kändes det nästan som att vara hemma i Vårberg, en trevlig känsla. alla affärer, restauranger och människor är från mellanöstern, precis som hemma! och det är ju länge sen man var riktigt hemma eftersom vi varit på Öland sen januari. Öland är bra på många sätt, men det bor bara svennar där, vilket är väldigt ovant om man bott i Botkyrka med omnejd större delen av sitt liv. man saknar liksom något om det inte finns annat än det svenska. vår svenska kultur känns ofta ganska obefintlig, åtminstone när man befinner sig mitt i den. den känns som en västkultur som inte har mycket unikt. när man är utomlands saknar man förstås en hel del som är svenskt, men då mer en mentalitet än en kultur. vad nu kultur är? om det är allt som människor gör och genom vad de tolkar och förstår sitt samhälle, så är det kanske samhörigheten inom en liten nation som man saknar. och den är mer av en hemmakänsla oberoende av vilka ickesvenska kulturer man omger sig med.

på Öland blev H alldeles till sig en dag när någon som inte pratade klockren svenska ringde för att prata med hennes pappa. våra tappra försök att få till mat som inte smakade svenskt var egentligen det enda som gick att påverka själv. i och för sig vädjade jag också här på bloggen att det skulle flytta indier till Löttorp. men ingen kom.

så rymning till New York var väl så perfekt det kunde bli. särskilt här i Brooklyn där den största kulturella blandningen finns. här känner man sig som hemma!