mangopulp.

har ni hört? eller sett rättare sagt? det där programmet på teckenspråk för barn. det är en söt liten rödhårig tant och en kille utklädd till en hund vid namn Busan. det har gått länge. men något tragiskt har hänt, man kan väl kalla det arbetsskada antar jag. Busan är inte med längre. killen har fått ont i knäna efter att ha sprungit omkring på knä i åratal.

på vägen hem till mig passerar jag i centrum en lokal med roliga saker som är full av folk. det är ett café, biljardhall, datorer och säkert en massa annat roligt som jag inte kan se utifrån. i början sa jag till H att där måste vi ju hänga, spela biljard, fika och så. men hon såg uppmärksamt att på skylten står det under namnet att det bara är för medlemmar. och om man faktiskt tittar på vilka som befinner sig i lokalen så är det bara vad som ser ut som muslimska män.

idag skulle vi städa vår balkong som av Hälsovårdsnämnden klassats som sanitär olägenhet av 1:a graden. den har inget tak vilket gör att det regnar in. alla balkongblommor levde höstmisär, den gräsliknande mattan vår gyttgig av kattsandsklet, dyngsur av regn och hade allsköns läckerheter utspritt på sig. en papperskasse äpplen hade gått sönder och låg också utspritt. samlingar av stillastående vatten fanns i krukor under balkongsoffan. dynorna låg vindkastade huller om buller, också dom dyngsura och med kattass-märken över sig. kattoaletten var det ingen som ville tömma eftersom man genast faller i djup depression av att öppna balkongdörren. ovanpå allt fanns ett lager kattsandsgegga. och den ena katten satt lite skamset i ett hörn. han hade precis bajsat på balkonggolvet. konstigt nog så gjorde inte detta golvet direkt äckligare än vad det redan var. det hade liksom nått någon slags äckelgräns.

när jag var på mitt ganska nya jobb nu i veckan blev jag indirekt hånad. vi satt ungefär 7 personer vid ett gäng datorer och jobbade. radion var inställd på P3 och det var Annika Lantz med gäster som pratade. det var alltså bästa kanalen med bästa tjejen! jag trivdes.

idag vågade jag mig tillbaka till Jet-macken. denna gång utan pyjamasbyxor och med plånbok. förutsättningarna för att tanka var till synes perfekta. jag hade helt normala bjåa jeans och en nästan normal grön fiskplånbok samt en lite mindre kattplånbok. jag började således tanka.

men jävlar anamma vilket party det blir sen när jag kommer hem. det är nämligen slut på sockerfria veckan då! så vi ska ha värsta sockerpartyt. jag är mest sugen på vaniljhjärtan som den tant jag är, H ska snaska lösgodis. vi kommer bli så sockerhöga att vi orkar spela vårt nya tetris hela natten.

varför händer allt alltid samtidigt? idag har jag liksom spelat betapet typ hela dagen. men imorgon jobbar jag på mitt ena jobb från 8-4 och sen åker jag direkt till mitt andra jobb. men där kommer jag bara kunna var till typ 17.20 sen måste jag åka till skolan för min kvällskurs. sen efter den är slut vid 20 så måste jag åka tillbaka till det andra jobbet och jobba färdigt. endast ett väldigt välinformerat orakel vet hur lång tid det kan ta. egentligen borde jag parallellt med allt detta skriva min c-uppsats.

hur snällt är det att ta kläder ifrån en fattig pensionär som dessutom väger ca 45 kilo och antagligen behöver kläder när det är kallt? jag brukar göra det. jag brukar även ta mat, bullar, godis och pengar. men ja dom sakerna blir jag erbjuden av mormor i och för sig. men kläder går jag bara in i hennes walk-in-closet och tar. jag provar dom framför hallspegeln och säger "gu va snyggt" och sen känner sig mormor tvingad att ge bort dom. 

ännu en groundbreaking teori! om våra förefäder inte var satanisteskimåer, var dom kanske såna där käcka skidåkare. som alltid vill åka på skidsemester istället för det naturliga resmålet för svenskar, solen och värmen. dom där som åker till fjällen och är käcka hela tiden. sitter i snön och myser. va är det för sätt liksom? afterski gillar dom också. (läs nina hemmingsson för mer information om vilka dom är och varför dom bör undvikas) så kanske dom där knäppisarna som vandrade in i norden var. sen dess har väl andra kommit hit också, kanske genom något varphål från afrika som dom inte hittade tillbaks till sen. jag är bergsäker på att mina förfäder var afrikaner. när jag tänker på saken så verkar det faktiskt mer och mer sannolikt, jag har ju mörkt hår och ganska stor underläpp...

tyst asfalt. det är något poetiskt över det, eller hur? symboliserar det månne vårt svenska vemod. den av hårt arbete nertyngde svensken som stretar genom den knähöga snön. han som inte pratar i onödan eller ler mer än till jul. han är hård och han är tyst. 

min mormor säger att förr i tiden kunde man inte ha så mycket såpa i vattnet när man diskade. diskvattnet skulle nämligen grisen dricka sen. den tyckte om potatisskal också.

jag har det svårt nu. att sitta hemma och jobba på sin uppsats, ha väldigt tråkigt, inte vilja jobba på sin uppsats, utan istället vilja gå till kylskåpet och ta en bit mörk härlig choklad från Ghana med smak av vanilj och med bitar av rostade kakaobönor...dräggel va jag känner mig som Homer Simpsons. och det här va ju en jättebra idé att sitta och beskriva den goda chokladen i detalj istället för att sluta tänka på den. jättebra...

jag körde nyss bil i mina clown-lika pyjamasbyxor. H hade sagt till mig att det kanske inte var så bra om jag var tvungen att gå ur bilen. men jag skulle ju bara lämna henne på jobbet och sen åka hem igen. men så kom jag på att jag måste tanka när jag var nästan hemma. så jag glider in på jetmacken i min VW Lillian då det slår mig vad jag har för byxor. självklart är macken full med folk och bilar, men jag tänker att det får väl gå ändå. precis när jag ska gå ur bilen kommer jag på att jag har plånbocken hemma. pyjamasbyxor och plånbok är ju ingen naturlig kombination. så det är bara att åka ifrån macken och hem som en stor klant.

när jag och matkassen gick uppför trappan snubblade vi och föll. alla klarade sig oskadda, men tänk om jag hade varit tant. då hade jag kanske varit död nu eller legat på sjukhus med bruten lårbenshals, inga besökare och taskiga framtidsutsikter.

det här landet verkar inte passa människor så bra. varför kom vi hit? har någon kanske ett nedärvt minne från den generation som bestämde sig för att vandra norrut? var det kanske så att ett par typer kom traskandes med sina djurpolare under någon tokvarm sommar. och att dom tyckte, fan va skönt klimat. byggde lite boende och fixade mysigt och sen blev det kallt så in i helvete men då var dom så trötta på att flytta och stannade kvar. hur gick det till, för inte finns det väl människor som gillar kyla, mörker och att endast ha svaga minnen av solen? eller var våra förfäder satanisteskimåer?

varför ser det ut som jag har ölmage? jag dricker ju inte äns öl. jag förstår bara inte logiken.

i sommras läste jag i Ölandsbladet att man kunde köpa fem tackor för bara några hundra styck. det tyckte jag lät väldigt billigt. var dom kanske gammtackor som behövde pensioneras eller vildtackor som behövde äventyr eller invalidtackor och behövde pysslas om? får är i alla fall väldigt snälla och trevliga varelser. jag ville genast köpa dom och ta hem. men min flickvän säger att man inte kan ha får i lägenhet. vi brukar debattera det ofta och livligt. har hon kanske rätt?

min ena katt är hetsätare, den andra luktar bajs och tre av mina orangea fiskar har tagit livet av sig.

en väldigt bra idé skulle vara om folk som gick i pension blev erbjudna teckenspråksundervisning. ungefär som invandrare får lära sig svenska. gamla hör nämligen dåligt, det är bara så. ibland går det knappt att konversera med dom trevliga gubbarna och gummorna. och befinner man sig på fest med dom så går det absolut inte på grund av ljud runt omkring. inte har dom på sig sina hörapparater heller. orsaken till det är lite oklar, men dom fungerar inte så bra, blir borttappade eller anses inte behövas av den stendöva gamlingen ifråga.

när jag och min tekopp lite osmidigt skulle lyfta oss ur fåtöljen utstötte jag omedvetet samma ljud som mentalpatienten Anne i Little Britain. det var en lite omtumlande upplevelse..