hejdå Löttorp, hello New York!
imorgon bitti åker vi. på riktigt. från lagården till JFK International airport. kanske kommer vi hem igen i slutet av juli. följ den spännande fortsättningen för dom två små flickorna i det stora, stora landet.
flat-tipsen stämmmer inte på landet.
det finns ju många olika tecken för hur man känner igen en flata. och även om dessa ofta skulle fungera för igenkänning i stan så blir det mycket svårare på landet. kort hår och rediga kläder och skor till exempel. det har ju liksom alla här. dom pratar även redigt och har rediga jobb. men det är liksom för att det är sånt alla jobbar med här. man måste alltså lista ut andra flat-tecken för landet. eller inse att flatorna har flyttat till Stockholm.
sagokatten är skum.
här på gården bor en sagokatt. hon har vit tjock päls som liksom är sådär fluffig och har alldeles himmelsblå ögon. hon ser ut som en leksakskatt. Himla heter hon och är antagligen den bästa underhållningen här på gården. hon är döv och stum (ja, på riktigt, båda), ser dåligt samt är den segaste katten i mannaminne. hon kan inte mjaua men har för sig väldigt konstiga ljud mest hela tiden. särskilt när hon sover bredvid ens huvud på natten. hon grymtar och smaskar i ett. det låter ibland ganska högt och väldigt roligt. hon står still på stället och trampar med framtassarna också i någon sorts trans, det kan hon hålla på med i flera minuter. vilket också kan vara något enerverande på natten och hon trampar på ens rygg. annars rör hon sig väldigt, väldigt långsamt och sitter och stirrar på ingenting.
när man är ute och jobbar följer hon efter en överallt och går precis framför fötterna och vrider huvudet bakåt hela tiden för att se om man är med. hennes favoritställe att ligga på är min mjuka mage när jag ligger i soffan om kvällarna. men annars kan man hitta henne på de mest konstiga ställena. sovandes på köksbänken, liggandes i badrumsskåpet, balanserandes vilandes högst upp på vedstapeln, på alla bord, i alla fönster, i krukväxter och nu senast mitt på fatet med pistagenötter. ett stort blått fat där hon hade placera sig som en boll mitt i. hon såg ut som en liten gräddtårta.
hon tycker även att det är roligt att daska till våra stackars stadskatter när dom går förbi. ytterligare en av hennes egenskaper är den eminenta förmågan att bli instängd. sist blev hon instängd i verkstan i minst ett dygn. sen luktade hon olja och färg..
hennes syster Humla är också något speciell.
varför var hon tvungen att prata?
jag gillar verkligen Anna Ternheim, sångerskan. hennes debutalbum var skitbra, verkligen. men sen var hon gäst i ett radioprogram där hon oturligt nog pratade. och nu, även hur jävla bra hennes låtar är så går det inte riktigt att bortse ifrån hur idiotisk hon lät när hon pratade. då menar jag inte rösten utan det hon sa. den kära Anna är inte sådär skönt melankolisk mystisk som jag ville och trodde att hon skulle vara. hon är helt pretensiös och konstnärligt lidande. det var mycket påfrestande att lyssna på och jag bojkottade min nedladdning av hennes musik länge.
men nu har mina öron glömt hennes prat lite och jag kan lyssna igen och kommer säkerligen ladda ner även andra skivan. jag har nämligen bestämt mig för att sång-Anna och prat-Anna är två helt olika personer som inte har något att göra med varandra. sång-Anna är precis som jag vill att hon ska vara och den andra tänker jag förtränga hårt.
ungefär samma grej var det när jag råkade på underbara Laleh. hon var trevlig och så men det blev inte samma sak att lyssna på hennes musik efter att jag hade pratat med henne. mystiken var borta. men eftersom Laleh är så bra både sjungandes och pratandes så var det ändå inte riktigt samma som med Anna. fast någonting är det som händer när karaktärer som skådespelare, författare, sångare inte gör sin grej utan är mer dem själva. man blir liksom nästan alltid besviken på något plan.
detta gäller nästan alltid amerikanska filmskådisar som är med i Letterman och dylikt. det blir så väldigt hemskt att se och höra att dom är helt glättiga, intelligensbefriade kändisar. som kanske till och med har högersympatier!
hemska non-fiction värld.
kalvkravaller.
igår kväll när jag skulle avsluta min lagårdstjänst med att köra in tre balar till fjolårskalvarna brakar hela helvetet löst. det börjar med att de direkt är rymningssugna. några går ut till lite gott gräs utanför stängslet, men dom får jag in igen. visserligen är det en som tar fel väg in i hagen och spränger en av eltrådarna..
sen när jag ska åka och hämta nästa bal kör jag lite för fort i svängen ut på vägen och är helt säker på att traktorn ska välta. men den tar svängen på två hjul och dimper sen osmidigt ner i marken även med de två andra. när jag kör in den andra balen till dom vilda tonårskalvarna, rymmer såklart ett gäng till. jag får in alla utom en som glatt skuttar iväg långt bort. jag struntar i honom och väntar till senare med att fånga in honom när han skuttat klart. när jag har öppnat upp balen till kalvuslingarna och hänger upp plasten baktill på traktorn hörs ett våldsamt brak. jag springer runt till sidan och ser förödelsen. kalvarna har haft sönder traktordörren som är helt gjord i glas. den ligger nu i ca 3 miljoner bitar inne bland kalvklövarna.
jag känner nu att det är dags för förstärkning och ringer H och hennes pappa. till råga på allt drar mörkret in över gården, regnmörkret. här kan tilläggas att det aldrig regnar på norra öland. vi står där i ösregn och kuling och plockar upp alla bitarna medan vi samtidigt måste hindra kalvarna från att trampa och äta upp dom. ungdomar är jobbiga hos alla djurraser, det är bara att konstatera.
mycket kan hända på en bondgård.
idag hade vi planerat att faktiskt lämna den här gården och åka till ett mer exotiskt ställe än det förbannade Löttorps- Ica. vi skulle cruisa till Kalmar for some serious shopping. vi gick upp extra tidigt och gav alla djur rikligt med mat och städade fint på deras liggplatser. men då ser vi en kossa med ett par små kalvklövar stickande ut ur bakdelen. det betyder att hon inte kan klämma ut kalven själv och att vi då måste dra ut den. först måste vi få in henne i ett avskilt bås. det misslyckas eftersom hon är helt hispig och bara kutar omkring fram och tillbaka. när vi till slut fått in henne i ett bås lyckas hon såklart hoppa ur. en höggravid kossa kan tydligen hoppa väääldigt högt. vi får in henne i ett annat bås men det går inte att komma nära henne överhuvudtaget. vi ringer vetrinären som kommer och hjälper till med lugnande spruta och expertis. jag och H, vetrinären och dess sommarpraktikant samt två byggjobbargubbar som bygger om i lagården måste alla hjälpas åt för att få fast kossan och dra ut kalven. till allas förvåning och glädje lever kalven fortfarande men kossan är mer illa däran.
sen när vi är inne i fd fårstallet där de 58 fjolårskalvarna bor får vi en annan trevlig överraskning. dom små vilddjuren har lyckats ta sig ut i "hallen" till fårstallet och där har de skruvat på vattenkranen. 10 stycken halvstora kor skuttar glatt omkring i översvämmningen.
vi kom inte iväg till Kalmar. men till det jävla Ica var vi tvungna att åka eftersom vi ryktesvägen fått höra att dom galna stockholmarna har kommit nu till påsken och höll på att totalt länsa affären.
det finns stockholmare och så finns det...
stockholmare. jag är stockholmare men jisses nu vet jag vilka stockholmare dom i Löttorp faktiskt träffar. värsta sortens överklass, dom som man hatar i stockholm. dom har nu i påsken invaderat och man kunde nästan inte parkera utanför Ica. dom hade vräkiga bilen som alla såg ut att ha glidit direkt ur från biltvätten, kläder köpta på boutique och är sådär jobbigt ta-platsiga. alltså dom tar plats från andra. nu förstår jag allt bättre varför folk ute i landet ogillar stockholmare. dom är ju fan inte kloka. inte dom som har sommarhus på öland i alla fall. dom typerna är ju såna som man inte gillar i stockholm heller.
frisörer är skit.
varje gång jag sitter där hos frisören och tittar mig i spegeln när det är klart tänker jag "shit va ful hon har lyckas gjort mig, hur fan gick det till jag var ju hyffsat snygg när jag kom hit?". hur gör dom??? ska man inte se extra snygg ut direkt efter klippning, dom försöker ju fixa håret med olika verktyg och substanser. sist hade dom silicondroppar i men det gick åt helvete ändå. undrar om frisören ifråga tycker att denne har gjort ett bra jobb? liksom ser dom inte vilket slags stil jag har när jag kommer in i salongen, ser dom inte mina kläder, mina skor? eller kan dom bara en frisyr och ett sätt att stajla. varje gång kommer jag ut som någon slags hårpuff. sluta puffa för fan! jag vill inte ha puff, jag vill inte ha håret fönat utåt eller inåt. jag vill ha det rakt, tufft, snyggt.
frisörer suck.
när man lämnat salongen måste man snabbt som fan in på en toalett och blöta ner håret och forma det rätt och helst ha med sig vax också. det bästa av allt är en hårtofs. helst ska man gå direkt hem och tvätta det.
kan det vara så att jag inte gillar friserat hår? vilken frisör går man till då?
bad vägkarta.
bad camping skyltar fungerar dåligt för engelska turister. det är konstaterat.
jag ska göra en bad vägkarta, en förteckning över de ställen i Sverige där du verkligen inte ska stanna till med bilen. eller möjligtvis just stanna till, notera misären och sen åka vidare till något bättre. iofs är det svårt att hitta "något bättre". måste alla vägkrogar ha samma skit, kan dom inte ha åtminstone olika slags skit? någon skulle tex. kunna ha vegetarisk skit, någon indisk skit osv.
matsäck kan ju vara trevligt om man lyckas stanna på något ställe som inte är en sunkig rastplats. men har man en flickvän som inte äter rester och klassificerar matsäck som rester, ja då är det svårt.
E22:an är inte för gourmander, det är ett som är säkert.
rasistisk Paintball.
javisst det finns rasistisk Paintball i skogen utanför Norrköping. Peking Paintball heter stället. jag befarar att dom många unga kineser som kommit in i Sverige och sedan försvunnit spårlöst har hamnat här. här har deras öde blivit att skjutas på av tjocka gubbar på kick-off. möjligtvis medan de plockar blåbär. jag hörde nämligen ett utalande från en handlare i bär om att asiater är mer fysiskt lämpade för att gå framåtböjda än östeuropéer. och enligt honom bättrte lämpade för bärplockning.
monsteras.se
Mönsterås kommun kanske ska funder lite över hur stället marknadsförs med en sådan webb-adress. liksom varför ser alla turister ut som Lordi-gubbarna?
Fighting Fia
för att förnya den svenska sällskapsspels-giganten Fia med Knuff så har jag tänkt utveckla en lite häfftigare version. när jag var en liten flicksnärta hade jag förstås problem med spelsinnet och kunde inte ens spela den vanliga Knuff-versionen. eftersom jag blev väldigt arg så fick vi spela den lite mesigare versionen Fia med Puss. det låter som jag växte upp hos en trevlig 70-talsfamilj. även om det var på 80-talet.
men alltså den nya version ska vara jävligt tuff och heta Fighting Fia. det kommer att vara ett tv-spel, kanske i stil med Nintendo Wii. lite åt det virtuella hållet där man fysiskt i en annan dimension kan knuffa de andra spelarna över brädet. det kommer antagligen bli en hit på konfliktfyllda släktträffar..