religion och ormar.
detta har hänt sen senast. vi åkte igenom Badlands, en nationalpark som en gång i tiden stått under salt vatten och som nu är ett stort område med tokiga berg. det var väldigt vackert men en touch av livsfarligt. man fick gå omkring överallt, långt ut på bergskanterna och det fanns inget staket eller nåt. det här på berg som i stort är täckta av lera och väldigt porösa. dessutom var sådana här skyltar uppsatta överallt.
skallerormar liksom! jag blir rädd bara av att ha den här bilden på min blogg, om det finns något som jag är rädd för så är det ormar. jag hade dessutom råkat se en skallerorm lite tidigare när vi stannade på ett affärsställe längs vägen. dom hade en massa söta präriehundar som sprang omkring överallt runt omkring. sen hade dom en liten bur vid ingången. där tänkte jag att dom stängt in ett av dom små liven. när jag tittar in i så ligger det en skallerorm där som skallrar och väser åt mig. jag blev helt dödsrädd.
tillbaka till bergen så var dom väldigt snygga och vi såg också bufflar som lugnt gick omkring och betade. dom är väldigt häftiga, så stora, håriga och söta.
präriehundar som springer omkring överallt på prärien och gräver gångar.
senare tog vi in på ett litet motell i en väldig liten ort och vad hittade jag i nattduksbordlådan? jo, den vanliga bibeln OCH en Vakttornet-tidning! hjälp, hjälp, Jehovas, tänkte jag! (och yttrade med fasa i rösten till H) vi tyckte nog att hon som ägde det hade något konstigt i blicken. vi klarade oss därifrån utan att bli frälsta i alla fall. varför ska vi alltid bo hos Jehovas? i Vårberg sägs det att vårt bostadsbolag också är Jehovas. jag är ju liksom rädd för religion.
religion och ormar.
just det, jag glömde ju att berätta om varför vi åkt norrut egentligen, för att se Mount Rushmore. det var inte ens nära det häftigaste vi såg. men väldigt bra att det var det monumentet som drog oss norrut och till bergen och nationalparkerna.
här är dom, presidentgubbarna. inmejslade på 30-talet nångång. nu håller dom på att mejslar ut en ännu större gubbe i närheten. politiskt korrekt så är det Crazy Horse, en känd indianhövding.
skallerormar liksom! jag blir rädd bara av att ha den här bilden på min blogg, om det finns något som jag är rädd för så är det ormar. jag hade dessutom råkat se en skallerorm lite tidigare när vi stannade på ett affärsställe längs vägen. dom hade en massa söta präriehundar som sprang omkring överallt runt omkring. sen hade dom en liten bur vid ingången. där tänkte jag att dom stängt in ett av dom små liven. när jag tittar in i så ligger det en skallerorm där som skallrar och väser åt mig. jag blev helt dödsrädd.
tillbaka till bergen så var dom väldigt snygga och vi såg också bufflar som lugnt gick omkring och betade. dom är väldigt häftiga, så stora, håriga och söta.
präriehundar som springer omkring överallt på prärien och gräver gångar.
senare tog vi in på ett litet motell i en väldig liten ort och vad hittade jag i nattduksbordlådan? jo, den vanliga bibeln OCH en Vakttornet-tidning! hjälp, hjälp, Jehovas, tänkte jag! (och yttrade med fasa i rösten till H) vi tyckte nog att hon som ägde det hade något konstigt i blicken. vi klarade oss därifrån utan att bli frälsta i alla fall. varför ska vi alltid bo hos Jehovas? i Vårberg sägs det att vårt bostadsbolag också är Jehovas. jag är ju liksom rädd för religion.
religion och ormar.
just det, jag glömde ju att berätta om varför vi åkt norrut egentligen, för att se Mount Rushmore. det var inte ens nära det häftigaste vi såg. men väldigt bra att det var det monumentet som drog oss norrut och till bergen och nationalparkerna.
här är dom, presidentgubbarna. inmejslade på 30-talet nångång. nu håller dom på att mejslar ut en ännu större gubbe i närheten. politiskt korrekt så är det Crazy Horse, en känd indianhövding.
Kommentarer
Trackback