jag vill skylla på fotografen.
jag skulle ta kort igår i automat. det gick lite sisådär. det började med att jag hade den värsta fuldagen någonsin, med en finne tom. trodde den eran var över. jag hade dessutom varit och klippt mig och såg ut som ett helvete som alltid pga detta. eftersom jag var på väg till fotbollsträningen hade jag träningskläder på mig. men ja det fick gå ändå. jag orkade inte ens ta av mig jackan för det skulle ändå se skumt ut att bli fotad i träningskläder. fotona skulle nämligen användas till att söka en ekologisk trädgårdsutbildning. fyra foton skulle automaten ta, som vanligt. jag satt där och log mitt allra sötaste leende, men kunde tydligen inte räkna till fyra. för när den fjärde blixten kom var jag på väg ut ur automaten. en sån där klassiker från filmer som Sällskapsresan och liknande. det sista fotot var dock det enda som jag faktiskt var nöjd med. på det första blundade jag och på dom två mittersta såg jag ut som en skogsmulle. det kan i och för sig kanske hjälpa mig att komma in på nämnda utbildning.
fast nu imorse när jag skulle fylla i ansökan så kom jag på att jag nog inte vill/kan börja en utbildning nu i mars på Öland. så hela fotoproceduren var förgäves. här är det bästa fotot i alla fall:
jag ser verkligen ut som värsta mystiska damen. jag skulle väldigt gärna vilja ha den här bilden som mitt passfoto. men man ser ju inte örat, så det går ju inte...
jag ser verkligen ut som värsta mystiska damen. jag skulle väldigt gärna vilja ha den här bilden som mitt passfoto. men man ser ju inte örat, så det går ju inte...
någonting är skumt i Liljeholmen.
i Liljeholmen, har jag hört det berättas, finns en hissbana. man kan komma till den genom tunnelbanan. den går upp till ett högt, högt berg. långt över allt land, nästan bland molnen tror jag, där ligger målet för hissbanan: Nybohov. hissbanan är 230 meter och fram till 1970 så kostade det 25 öre att åka. nu kostar det ingenting och man får dessutom ressällskap. det sitter nämligen alltid en vakt i hissen. jag inbillar mig att han har en söt vinröd uniform i plysch och en matchande hatt. att hissen är inredd med heltäckningsmatta och gramofonspelare. att man genom att kliva in i hissen förflyttar sig till en svunnen epok när alla var hyvens människor och ingen hade hört talas om ordleksprogram på eftermiddagstv. sen när man kliver ur hissen däruppe bland molnen och tackar vaktgubben för resan så är man plötsligt i värld 3.1 i Super Mario Bros från -84. men man har stjärnan hela tiden. tänk dig: hela tiden!
jävlar vilket bra avbrott från vardagen. jag antar att hissbanan inte är så här spännande i verkligheten. men nu vågar jag inte åka dit och titta av rädsla att bli alltför besviken.
var jag utvecklingsstörd när jag var liten?
när jag var liten var jag en vildunge. nu är jag lugn som en filbunke...nästan. det finns bilder från mig när jag är i ettårsåldern och har hjälm inomhus. en röd liksom mjuk vadderad sak. jag ser söt ut. och vild! mamma berättade igår något som hon förut har döljt. en hemsk familjehemlighet! det var en hjälm för utvecklingsstörda barn. jag frågade mamma om hon trodde att jag var utvecklingsstörd som liten. hon försäkrade dock att så inte var fallet...
om mormor tycker att bögen är för stereotyp; då är bögen för stereotyp!
min mormor överraskar ibland med att titta och gilla oväntade tv-program. för ett par år sen visade det sig att vi både med stort intresse följe "Farmen" på tv4. som ju är lite dokusåpa-aktigt men som mormor gillade. nu visar det sig att hon tittar på andra avenyn också! H tittar på det och jag brukar befinna mig i samma rum som hon när hon tittar. fast spelandes betapet. det fanns i alla fall en riktigt bögig bög med i ett par avsnitt. vi sa att bilden av honom var väldigt stereotyp och tråkig och det höll mormor med om. och då får man väl ändå säga att manus och casting av den rollen inte var särskilt nyskapande eller spännande. när till och med gamla mormor tycker att bögen är för stereotyp liksom, då är det illa ställt!