hämnd.
är det verkligen alltid ok att hämnas? jag tycker att man kanske skulle kunna få slippa undan hemska hämndattacker om man inte medvetet gjort något ondskefullt. ibland blir det ju bara väldigt fel, fast man inte menade något illa.
som när H imorse skulle duscha efter ett långt jobbpass och det inte kommer något varmvatten. hon beklagar sig för mig och vi tycker båda att det är mycket konstigt. sen, lite senare när H duschat färdigt i sitt kalla helvete så kommer jag på att jag kvällen innan har skruvat på vattenledningarna...
jag var nämligen trött på att det inte gick att stänga av handdukstorken och skruvade därmed på ett löst sittande vred nere på en ledning. tänkte att det kanske skulle ge något resultat. och det gjorde det ju visserligen. enbart kallt vatten i duschen och en sur flickvän som svor hämnd.
men får man verkligen hämnas när felet inte var medvetet?!
jag hickar som en urtidsfågel...så det så!
idag kom jag på att jag hickar som en urtidsfågel! det var en väldigt rolig och spännande upptäckt. jag har ju alltid vetat om att jag var annorlunda genom mina hickningar. och att då äntligen komma på vad dom låter som var som en befriande uppenbarelse! jag är inte konstig...utan unik och tidlös!
jag kan ju inte veta om urtidsfåglarna verkligen lät som dom gör på film. men någon smart forskartyp har säkert mätt något skelett för att ta reda på stämband, strupe, lungkapacitet m.m. så jag godtar filmljuden.
när jag hickar, hickar jag bara en gång, men väldigt ljudligt och high pitch skulle man milt sagt kunna säga. idag hände det i badrummet där akustiken är mycket bra för just urtidshickningar. jag sprang lyckligt ut till H i vardagsrummet och förkunnade min härliga upptäckt. hon sa nedlåtande att det inte alls lät som en urtidsfågel. men där har hon helt fel, trots att hon älskar Jurassic Park-filmerna så tror jag hon har varit lite ofokuserad just under urtidsfågelsekvenserna, faktiskt!
enough is enough.
nu har jag lagt ner min mobil tre gånger i en tallrik med musli och mjölk. det känns som om det räcker så. som tur var så hade jag ju ätit upp, men det var fortfarande mjölk kvar på botten såklart. mobilstackarn tycks ha överlevt det hela dock. men jag tycker mig känna av vibbar från den som säger; "koncentrera dig mindre på betapet och mer på mig". så nu åker jag till jobbet.