direktreklam är underhållande..

det verkar som om Kappahl inte känner mig så väl som dom trodde. jag visste inte att vi kände varann alls faktiskt. men dom har skickat en tidning till min lägenhet som är adresserad "Till dig som tycker om mode och fest". det är ju verkligen inte jag och enligt H, inte hon heller. för ett tag sen fick vi ett annat utskick som var "Till dig som är man". men här finns ju inte tillstymmelse till någon man. eller menar dom vår ena katt Målger kanske? han är visserligen den fjolligaste i hela familjen. fast nu när jag tänker på det så verkar det troligast att båda dessa utskick var till Målger. i fortsättning ska jag lägga dom framför nosen på den något bögiga kattmannen och se vad som händer.

får mördare ärva?

får den som mördar en person ärva denna om mördarens namn står i testamentet? det känns inte som man får svar på den frågan i tv-deckarna. hur går sånt där till egentligen? det som är skrivet i ett testamente är väl lagligt bindande liksom? man får väl inte gå in och ändra en människas sista vilja? eller förutsätts det att man inte vill efterlämna några pengar till någon som mördat en? kan man i så all skriva in en extra klausul i testamentet att även om den och den mördar en så vill man ändå att dom ska få ärva...
hmm..klurigt.

självhypnos..what?

planerna var stora för vår lediga söndag tillsammans, efter en vecka av att ha gått om varandra totalt. av dessa grandiosa planer blev det ingenting, men vi var tillsammans och det var huvudsaken. vi kom aldrig längre än till Vårbergs centrum för att handla ingredienser till Shashis fantastiska curry. (här kan tilläggas att okra, som man inte ser ens skuggan av på Ica finns i två olika märken i den lilla, lilla tobaksaffären. Ica är så jävla svennigt, hur hänger det ihop när invånarna här inte är det?) curryn visade sig sen inte vara så fantastisk som den där lögnaren Niklas bedyrade i sitt matprogram. så jävla lätt och laga var den inte heller. ytterligare en besvikelse i våra försök att laga indiskt hemma. det går inte!

men, men, åter till de grandiosa planerna. jag hade spanat in Harmoniexpo i Liljeholmshallen i helgen och skulle dra med H dit. där fanns all flumm man någonsin hade kunnat önska sig. vi kom aldrig dit och nu måste jag säkert fundera hela mitt liv på vem fan som väcker en vid självhypnos? det hela känns mycket olustigt och rentav farligt.

höjden av städning.

idag tror jag att jag nådde städningens klimax. jag dammsög nämligen inuti dammsugaren med en annan dammsugare! kan det bli mer städning än så liksom? håller jag på att bli min mamma?

jag messade för övrigt mamma för några veckor sen och förkunnade glatt att jag hade upptäckt en massa andvändbara munstycken till dammsugaren. och att jag nu använde dom allihopa och städade så fint, så fint hemma. hon svarade aldrig och senare fick jag veta att hon trott att jag hånat henne på något sätt. det var ju inte alls min mening, utan snarare att imponera på henne som alltid har varit extremt noga med städning.

på andra plats i höjden-av-städning-listan kommer min vän P. han har erkänt att han ibland skruvar av plattorna på spisen för att få riktigt rent. 

eller vem försöker jag lura här? min mamma kommer alltid först på höjden-av-städning-listan. tillsammans med mormor skulle jag tro. dom kör med klassiker som "städa väggarna" och "puffa upp soffkuddar". jag kommer nog på en väldigt blygsam placering på listan och på disklistan är jag nog sist.

här hemma så försöker även H kvala in genom att använda en hel sprayflaska varje gång hon städar badrummet. jag blir lika arg varje gång hon försöker ta livet av sig därinne i renhetens namn. jag brukar få andningssvårigheter fast jag befinner mig flera rum bort.

tillägg.

just det, jag har även trott nu i två års tid att House går på femman. det gör det inte, så det är tur att någon annan i familjen vet vilken kanal det går på. detta trots att tv-tidningen är min favoritlektyr..

vilket år är det i år? 2008?

jag har verkligen inte koll på någonting överhuvudtaget. jag verkar till exempel ha bestämt mig för att det är 2008, vilket delvis känns skönt för att det är ett bestämt år i alla fall. istället för flera som jag brukar vela mellan. jag vet aldrig vilket datum eller vilken dag det är. ibland är jag även osäker på årstiden. värst är det under de långa vår och höstarna. en höst var jag verkligen säker på att det var våren året efter...

så här håller jag på. därför känns det inte så farligt att jag ska jobba 4 lördagar och 1 söndag nästa månad. liksom vad spelar det mig för roll? jag har ju ändå ingen aning om vilken dag i veckan det är. jag har ju ingen aning om något. jag har hört att utvecklingsstörda personer ofta har svårt med tid och klockan och så. jag har ju länge hävdat att jag har en cp-skada som kommer och går. H protesterar mot detta resonerande och säger ideligen att cp-skada föds man med. jag är inte lika övertygad om detta konstaterade fakta, jag vill mena att jag har en speciell sorts cp-skada. inte för att cp-skada har något med utvecklingsstörning att göra, men ändå.

jag skulle ju lite förment kunna gå och hävda att jag står över tid som fenomen. att det är en social konstruktion som så mycket annan idioti. det skulle dock göra mig till ett större ufo än jag redan är. så jag fortsätter väl att försöka hålla koll på årstider och veckodagar och sånt. men jag vägrar faktiskt att lära mig vilket veckonummer det är. det är fullkomligt omöjligt.

är hemtjänstpersonalen ovanligt glamourös?

det skulle man nämligen kunna tro med tanke på vad min momor säger om dom. hon är lite som en av damerna i Little Britain. hon som ska beskriva män, bla för en polis efter hon har bevittnat ett rån. alla är enligt henne "gorgeous". min mormor använder lite olika ord som, snygg, vacker och diva (som jag tror mest syftar på någon som är piffad och fin, typ filmstjärne-klädd-sminkad-snygg). det passar inte in i min bild av sliten och grå vårdpersonal, men det är ju trevligt om hemtjänsten har blivit det nya glamouryrket. en väldigt rolig vändning. 

men min väldigt diva-aktiga (fortfarande mormors användning av ordet, jag lovar) lillasyster ska ju börja jobba på Hemfrid nu, så det kanske verkligen är så att skityrken har blivit attraktiva. Hemfrid är ett företag som tilhandahåller hushållsnära tjänster, alltså pigjobb. chef är den där galna Äntligen hemma-tanten Evelyn. ni vet hon som bryter så in i helvetet så man undrar hur hon kan få vara på tv. (men det är kanske ok när man kommer från England och inte Iran) jag har bara sett henne en gång, då i ett väldigt långt inslag där hon lärde tv-publiken hur man dammsög... hon är tydligen någon sorts städexpert, bara det glamouröst, expert liksom!

men ja, jag vet, unga (snygga) tjejer kan inte få några andra jobb än skitjobben, kunde dom det skulle dom inte jobba som pigor eller hemtjänstpersonal. kanske ändå att det skulle kunna bidra till en förändrad bild av dessa yrken. fast who am I kidding? det behövs vita män i dessa yrken för att det ska kunna ske någon som helst förändring. här som överallt annars.

det finns en etiopisk man inom hemtjänsten hos min mormor som hon säger är mycket populär bland åldringarna. han är så duktig! men han duschar inga tanter, det går emot hans religion.

image121

Evelyn rensar glatt avlopp.

därför är det högt ljud i reklamen.

nu har jag sökt på det där smarta och välinformerade internetet. vad gjorde man liksom innan man hade det? man måste ju ha varit helt lost! jag kommer inte ihåg att jag var det, men det måste ju vi alla ha gått omkring och varit. vad jag kommer ihåg är att på den där gamla goda tiden så fick man fråga folk man kände och som man trodde kanske visste mer än en själv. eller så kollade man i nationalencyclopedien. eller så frågar man mamma, som vet det mesta. hon bodde i samma hus som biblioteket när hon var liten och läste alla böcker dom hade där. nuförtiden läser hon varje litet ord i DN varje dag (eller läser ikapp på helgerna det hon inte hinner i veckan, pga av den där jävla Försäkringskassan där hon jobbar). jag behöver kanske inte säga att min mamma är typ den smartaste, mest allmänbildade i hela världen.

men ja, tillbaka till informationssökande som nuförtiden går fort och smidigt på intenetet. den här gången ville jag veta varför det är så högt ljud i reklamen. jag har hört en förklaring till detta irriterande fenomen förut, men glömt bort vad den var. här kommer lite info för den som vill veta.

"e3henri, 2007-05-29 23:02:37:
Detta har diskuterats i media tidigare och faktum är att kanalerna faktiskt inte höjer ljudet utan det är mixningen på reklamen (från reklamtproducenten) som ger detta. Man höjer lägstanivån och minska dynamiken, alltså även låga (ljudmässigt sätt) höjs till nära max volym. T.ex. säg att volymen ligger mellan 0-100. En vanlig film har då kanske talet kring 20 och den värsta tänkbara explosion ligger på 90. Det mesta ljudet ligger alltså under 50. I en reklamfilm däremot så trycker de upp allt till mellan 80-100. Det kom en ny lag (eller om det var rekommendation) för någon månad sedan kring att man ska räkna medelvolymen istället för maxvolymen och då skulle reklamen tvingas sänka sina nivåer, men den kanske inte har slått igenom ännu
"

det är alltså reklamproducenter som lyckats med konststycket att irritera människor på ytterligare ett plan. bra gjort!

vilket jävla yrke ska man ha?

jag har fyllt 26. det är inget traumatiskt med det. men det är helt klart ett år mer än 25. min c-uppsats blev underkänd. jag har extrajobbat på sveriges absolut sämsta företag alla kategorier i sex år. citymail heter det om det undgått någon. nu är jag plötsligt lantarbetare i tre och en halv månad. sen ska jag resa i tre månader. men va fan händer sen? vad ska hända resten av mitt liv?

de intressantaste människorna vet inte vad dom ska göra nästa år antar jag. eller jag har hört det sägas. douglas coupland gör även han klarsynta iakttagelser. som att det är livsfarligt att låta någon liten jävla 18-åring bestämma hur resten av ens liv ska se ut. det vill säga man själv som ung. det är alltså kanske tur att jag inte vet, eller att jag inte tror mig komma veta på mycket länge.

varför skriver jag det här?
högskoleguiden kom som bilaga i DN idag. jag vägrar att öppna den. jag har pluggat tillräckligt känns det som.

jag kommer ju aldrig bli nöjd, vilken jobb jag än har. vet inte ens om jag vill ha ett jobb. kan jag inte bara få va?
fast egentligen är jag ju nöjd nu. idag. men det beror inte bara på att jag trivs här på landet ibland djuren och lugnet. det måste finnas något i framtiden, vilket det gör. efter det kommer det att finnas ytterligare någonting. vad det är vet jag inte nu. men att det kommer finnas där vet jag.

främst vet jag att jag inte har något kall, inte vill jobba på samma ställe, på samma plats.

äsch, jag vet ju visst vad jag vill. vad jag vill sen. när jag blir vuxen. jag vill bo i ett litet gulligt stenhus på landet. med gräs på taket och murgröna längs väggarna. jag ska bo där med H, några adoptivungar och massor med djur och växter. det ska vara en stor trädgård med fruktträd, jordgubbsland, blommor, grönsaker och en speciell örtträdgård till mästerkocken H. det ska vara kor, får, höns, gäss, ankor, katter, nån åsna och några till.

där i huset på landet ska vi bo några månader i taget. sen ska vi bo i Stockholm stad eller resa månaderna emellan. vi kommer att byta med några andra trevliga typer. så att man alternerar boende. tillfredställande för alla parter.
någon som vill?

du får under inga omständigheter gå in i rummet.

visst finns det i alla filmer minst ett rum i något hus som man inte får gå in i? (obs, inte statistiskt säkerställt) det är i alla fall min erfarenhet. den nyanlände får en tour runt huset men visas inte det där mystiska låsta rummet. frågar kanske varför eller så uppdags det hela senare. måste vara världens minst överraskande filmstory.

jaha, dom är olyckliga och elaka för att deras lilla dotter dog och sen dess har hennes rum stått orört i 12 år. men ja, va bra! den nyanlände ger dom livet åter, rummet låses upp och rustas upp. kanske till ny barnkammare. quell överraskning.

Tom Hanks hyllar kommunismen.

ja, men det var väl oväntat. skulle helylle amerikanen som bara gör politiskt helkorrekta filmer och som minsann varit gift med samma vackra kvinna hela jävla livet hylla kommunismen?

ja.

i hans film, Polarexpressen, finns det tydliga bevis på detta. i rollen som Kim Jong Il ser vi jultomten och i rollen som det nordkoreanska folket ser vi nissarna. det är liksom glasklart, kan inte missuppfattas. tomten (Kim) står uppe på tomteverkstans (palatsets) balkong och vinkar/talar till massorna därutanför. dom uppträder helt i nordkoreansk stil unisont. värsta showen utspelar sig där massan är tillsynes en. helheten är allt, nissen (individen) inget.

kanske tolkar jag ofta saker som queer-läckage och kommunism-läckage. (se bla. tidigare text om Tetris och planekonomi) men hallå, det är ju så tydligt!

aguilera är en besvikelse.

en nästan dagligt förekommande företelse är den genuina besvikelse man upplever när man tror att en låt är en annan. man lyssnar antagligen på radio och så kommer det, introt man älskar till låten man älskar. eller åtminstonne så känner man igen introt men kommer inte ihåg vilken gudomlig låt det tillhör. men snart ska man få veta!

det är då det händer. när man sitter där och njuter och bara väntar på att frida hyvönen ska börja sjunga. det är då christina agueilera istället börjar skrika och walea. 

besvikelsen är stor.

tomten finns!

mormor berättade att när hon och morfar var och hälsade på hans mamma och pappa så berättade dessa att tomten uppenbarat sig för dem när de var nygifta. det hela utspelade sig kring jul (innan alla världskrig antagligen) och paret hade haft en meningsskiljaktighet. då hör de tu plötsligt ett väldigt stampande och vem står där om inte tomten! han är helt klädd i grått och ser mycket barsk ut. han är uppenbarligen mycket förgrymmad på paret som inte respekterar julefriden.

go with the flow...my ass!

vad för slags reklamslogan är egentligen "allt fler väljer light"? den står på coca colas automater ute på universitetet. liksom vad? jaha nu är det inne att dricka light så jag kanske också borde göra det. eller, jaha om alla andra dricker det så ska jag också börja dricka det. ska samma reklam-makare kanske nästa gång sälja sig ytterligare en aning och föda fram "allt fler väljer sverigedemokraterna". 

jag skulle reagera tvärtom och vägra köpa light. fast jag skulle ju förstås aldrig köpa light överhuvudtaget. det smakar så jävla äckligt och artificiellt. man kan riktigt känna syran fräta ner tänderna till stumpar och aspartamet framkalla allsköns sjukdomliga tillstånd.

var nyss inne på coca colas hemsida förresten för att kolla in om det gick att förstå det hela bättre där. det gick det inte. men jag fick reda på flera obehagliga fakta. enligt coca cola så känner 98% av världens befolkning i 200 länder till varumärket coca cola. receptet är tokhemligt och förvaras i ett bankfack i atlanta. mycket få vet om vad coca cola egentligen innehåller. fast jag vet. pure evil!

och en sak till. den där karavanen av coca cola bilar som kommer till stan i reklamfilmen varje jul. den finns på riktigt! i sydamerika kommer den faktiskt rullandes in i städerna som något slags reklamjippo.



tv4 fucked up.

tv4 har ju en nya kanal som dom promotar, tv4 fakta. men dom säger ju inte det i trailern. istället säger dom tv fucked up. det är antagligen inte meningen för det är väldigt svårt att säga fakta utan att det låter som fucked up. jag menar bara att tv4 kanske skulle ha tänkt på det innan dom namngav kanalen.

polyamour börjar bli gammalt...

alltså ok, polyamour är så där väldigt alternativt och hett. utmanar tvåsamheten och heterosexualiteten och är helt inne. men jag tycker nog att det borde hamna på utelistan snart. det finns ju nämligen en ny, sexigare relationsform.

bonde söker fru.

ja, och alla andra realityserier där en person dejtar en väldig massa andra personer. samtidigt och i tv. det är ju verkligen att utmana allt och alla. varför anses det som skräp-tv? varför tittar inte alla alternativa på sånt istället för på otextade azerbadjanska filmer?

ok, att det oftast är en kille och 20 tjejer men ibland är det ju faktiskt tvärtom också.

vad jag vill säga är helt enkelt att det borde vara en ny cool trend att dejta flera samtidigt både i tid och rum. typ gruppsex fast på en intellektuell nivå.

tankar om kex och kakor.

vad som är ett kex och vad som är en kaka är inte helt oproblematiskt. jag skulle hävda att detta bakpar borde definieras utifrån godsakens vidare kontext. kex är såna där industribakade saker som man köper i affär. kakor är såna man bakar själv eller köper på konditori.

kex ska för övrigt uttalas med "k" och kiosk med ett sch-ljud.

och så var det med det.

eller var våra förefäder...

ännu en groundbreaking teori! om våra förefäder inte var satanisteskimåer, var dom kanske såna där käcka skidåkare. som alltid vill åka på skidsemester istället för det naturliga resmålet för svenskar, solen och värmen. dom där som åker till fjällen och är käcka hela tiden. sitter i snön och myser. va är det för sätt liksom? afterski gillar dom också. (läs nina hemmingsson för mer information om vilka dom är och varför dom bör undvikas) så kanske dom där knäppisarna som vandrade in i norden var. sen dess har väl andra kommit hit också, kanske genom något varphål från afrika som dom inte hittade tillbaks till sen. jag är bergsäker på att mina förfäder var afrikaner. när jag tänker på saken så verkar det faktiskt mer och mer sannolikt, jag har ju mörkt hår och ganska stor underläpp...

har vägverket nyanställt?

tyst asfalt. det är något poetiskt över det, eller hur? symboliserar det månne vårt svenska vemod. den av hårt arbete nertyngde svensken som stretar genom den knähöga snön. han som inte pratar i onödan eller ler mer än till jul. han är hård och han är tyst. 

var det så vägverkets nya medarbetare tänkte när han bestämde namnet. säkert en mycket duglig metrosexuell ung man direkt från kth. eller var det inte han utan Göran som jobbat där i 35 år? han kanske bara tänkte, jaha det är asfalt och nu låter det inte så mycket när man kör på den. fast om det var så det gick till så känns ju inte namnet så spännade längre.

min sista fundering är över huruvida asfalt inte alltid är just tyst? jag kan inte påminna mig om att jag någonsin hört ens ett litet tillplattat stön från den. men kanske har jag inte lyssnat tillräckligt noga, kanske skulle jag ha stannat och lyssnat på asfalten. likt uttrycket som uppmanar en att stanna och dofta på blommorna.

allt detta är naturligtvis dravel och jag vet inte längre vad eller vem jag försöker ironisera över. så det är lika bra att sluta och gå och titta på Hey Baberiba.

var satanisteskimåer våra förfäder?

det här landet verkar inte passa människor så bra. varför kom vi hit? har någon kanske ett nedärvt minne från den generation som bestämde sig för att vandra norrut? var det kanske så att ett par typer kom traskandes med sina djurpolare under någon tokvarm sommar. och att dom tyckte, fan va skönt klimat. byggde lite boende och fixade mysigt och sen blev det kallt så in i helvete men då var dom så trötta på att flytta och stannade kvar. hur gick det till, för inte finns det väl människor som gillar kyla, mörker och att endast ha svaga minnen av solen? eller var våra förfäder satanisteskimåer?

Tidigare inlägg