tanter krisar gärna.
tanter krisar gärna och ofta har jag märkt nu under min örebro-weekend. idag ringde tokfarmorns tokiga tantgranne och ville ha nummret till polisen. jag fick informera damerna om att polisens nummer är 112. jag trodde ju att det hade hänt något allvarligt. sen kom det fram att tokgrannen hade noterat att en bil nere på parkeringen stod med lysena på. hon hade ringt bostadsbolaget och nu ett antal olika personer inom polisen. hon var mycket upprörd över att ingen verkade bry sig och ringde nu sin granne för att få råd. när hon ringt två gånger så tyckte tokfarmor att jag skulle prata med henne. så då gjorde jag det och bad henne kolla reg-nummret för då skulle jag kunna kolla upp vems bilen var.
toktanten kom sen hit och uttalade konstant uttryck som 'herre hjärtanes', 'och det var ju hela världen'. hon hade skrivit upp allt text hon såg på bilen på en lapp hon gav mig. jag frågade om en siffra i reg-nummret och hon sa att det var en 3:a fast det kom fram senare att det var en 5:a. efter att jag kollat upp det felaktiga reg-nummret gick hon hem och ringde en stackars 78-årig Ove i Kungsbacka.
när jag tittade närmare vad det felaktiga reg-nummret var för en bil visade det sig att det var ett släp och ingen bil. då gick H ner och kollade reg-nummret. det visade sig att det tillhörde en tant som bodde här under.
tanter har uppenbarligen för lite spänning i sina liv. de borde alla skickas på äventyrsläger minst en gång i halvåret.
tokfarmor blir uppstressad av att koka potatis tex.
ha, ha, nu hör jag H och farmorn prata om tanten. farmorn säger att hon har ju körkort och allt. vilket enligt farmorn tyder på att man är redig och att räkna med.
nu har tokgrannen ringt ett par gånger till rörande detta ärende. nu krisas det över att tanten med bilen nu har blivit tillsagd för ett antal minuter sen men fortfarande inte gått ner och stängt av lysena. 'det var en konstig människa' säger farmorn.
att vistas med tokfarmorn är som att vara i alice i underlandet ungefär. man skulle lätt kunna ha en webbkamera som följde henne hela dagarna. detta skulle bli den bästa reality-serien någonsin.
hellre böcker än bilar och grisar.
tokiga farmorn har som tidigare nämnts snöat in på att jag gillar bilar. det gör jag inte mer än någon annan. jag tycker det kan vara trevligt att han en fungerande bil, men mer än så är det inte. farmor är övetygad om motsatsen, varför vet ingen. sen det senaste, ruskigt trevliga besöket hos henne blev hon varse att jag tycker mycket om grisar. detta kommer antagligen innebära att jag inklusive bilar i olika former kommer få kitschiga grisprydnader i julklapp. jag har sagt till H att vi måste börja lobba hos hennes farmor för att jag älskar böcker, och det snabbt. snart är julen här och böcker är jag helt med på att få i present.
vilket lärdom ska man då dra av det här?
var mycket försiktig med vad du säger när du pratar med tokiga farmor. allt du säger kan komma att vändas emot dig på julafton eller födelsedag!
Pelle Knark och Anabola.
H:s farmor verkar oroande ofta prata om knark. hon har med sitt barnbarnsbarn i knät sjungit en sång om Pelle Knark (tydligen namnet på ett troll...) och varje gång hon ska prata om att med den digitala tv:n kan man inte se de lokala Örebro-nyheterna bara ABC, så talar hon drömskt om den gamla goda anabola tv:n. vad ska man tro om tanten? är det här kanske förklaringen till varför hon är så tokig?
gillar jag bilar?
H:s farmor ringde till henne för ett tag sen och berättade förtjust att hon hade hittat en så bra julklapp åt mig i sin tidning. tanttidningen "Det Bästa".
det var en minatyrbil.
därför att jag tycker ju så mycket om bilar påstod farmorn till H i telefonen. H sa att ja, i och för sig har hon ju körkort och en bil, men annars tycker hon nog om bilar lika mycket som någon annan.
men tokfarmorn hade redan bestämt sig för att det var den här presenten som passade mig allra bäst.
jag har fått order om att se förvånad ut på julen när jag öppnar paketet.
surrealistisk bakning.
i helgen var jag och H hos hennes farmor i Örebro. hon är en väldigt tokig tant. och såna gillar man ju såklart.
vi skulle bland annat baka en massa pepparkakor. behöver jag säga att receptet är hemligt...
tokfarmor drog på sig ett sånt där tjockt pannband man har på vintern för att inte frysa om öronen. övriga bakerskor satte enbart upp håret i ordinär tofs. cd-spelaren i köket hade matats in med den första av de sammanlagt fyra skivorna i någon av de där otaliga ABBA-samlingarna. det fanns massor med deg, massor med kakformar, två katter och så var baket igång!
de som inte kopplar ihop pepparkaksbak med ABBA, tjocka vinterpannband och tokiga tanter som prompt tycker att man ska dricka mer vinglögg, hembränd rödbetssherry och hembränt vitt vin, skulle kunna tycka att situationen var något surrealistisk.
hemligheter ska viskas.
idag ringde H:s farmor och berättade viskandes att hon hade köpt ett strykjärn till H:s syster.
det är viktigt att viska hemligheter.
även om den som inte ska höra hemligheten befinner sig över 50 mil bort.