att träffa sniglar har aldrig varit så lätt som nu.

borde inte folk som håller på med reklam tänka på att vissa ord låter för mycket som andra ord? som i någon matreklam på tv nu är det en unge som tjatar om crepes hela tiden men det enda man hör är ju kräks. förut var det en reklam för hårfärgning där jag trodde den var ett jäkla prat om slinkor. men det var visst slingor dom pratade om. nu för en stund sen var det en fet banner ovanför min inkorg på Hotmail där jag var säker på att det stod sniglar och inte singlar. det hade ju varit hysteriskt roligt om något slags snigelintresse kommit på modet. mycket roligare än nätdejting som känns rätt gammalt nu. (fast jag ska väl inte vara sån bara för att jag har hittat en juste fruga)

egentligen är det här inget jag klagar på, för reklam är så fruktansvärt tråkigt att den behöver uppiggas på ett eller annat sätt. sen har jag självfallet mig själv att skylla som hör och ser så dåligt samt är ett snuskigt äckel uppenbarligen.

nu är det farligt.

nu har H varit borta så länge att jag har börjat prata med dom amerikanska pannkakor som jag äter till frukost. det konstiga är att dom svarar också. vilket känns oroande.

konståkning på sportbar?

när jag pinnade hem från jobbet idag i det kalla Stockholm gick jag förbi en klassisk sportbar. därinne var jag rätt säker på vad som pågick. gubbarna, männen och killarna hinkade efterjobbetöl och fånglodde på någon fotbollsmatch. men ack vilka förutfattade meningar jag har. när jag gluttar in på storbildsskärmen ser jag att dom visar konståkning därinne! jag tappade helt hakan och glömde kika på vilka det var som satt därinne och tittade. tänk om det här var en helt nischad sportbar som bara visar estetisk tilldragande sport. eller hade ett gäng förfinade damer bokat baren denna fredagseftermiddag? var det i själva verket en bögbar här mitt i det heteronormativa Vasastan? hm...det gav mig alla fall en del att fundera på den sista biten hem.

jag hickar som en urtidsfågel...så det så!

idag kom jag på att jag hickar som en urtidsfågel! det var en väldigt rolig och spännande upptäckt. jag har ju alltid vetat om att jag var annorlunda genom mina hickningar. och att då äntligen komma på vad dom låter som var som en befriande uppenbarelse! jag är inte konstig...utan unik och tidlös!

jag kan ju inte veta om urtidsfåglarna verkligen lät som dom gör på film. men någon smart forskartyp har säkert mätt något skelett för att ta reda på stämband, strupe, lungkapacitet m.m. så jag godtar filmljuden. 

när jag hickar, hickar jag bara en gång, men väldigt ljudligt och high pitch skulle man milt sagt kunna säga. idag hände det i badrummet där akustiken är mycket bra för just urtidshickningar. jag sprang lyckligt ut till H i vardagsrummet och förkunnade min härliga upptäckt. hon sa nedlåtande att det inte alls lät som en urtidsfågel. men där har hon helt fel, trots att hon älskar Jurassic Park-filmerna så tror jag hon har varit lite ofokuserad just under urtidsfågelsekvenserna, faktiskt!



var jag utvecklingsstörd när jag var liten?

när jag var liten var jag en vildunge. nu är jag lugn som en filbunke...nästan. det finns bilder från mig när jag är i ettårsåldern och har hjälm inomhus. en röd liksom mjuk vadderad sak. jag ser söt ut. och vild! mamma berättade igår något som hon förut har döljt. en hemsk familjehemlighet! det var en hjälm för utvecklingsstörda barn. jag frågade mamma om hon trodde att jag var utvecklingsstörd som liten. hon försäkrade dock att så inte var fallet...

om mormor tycker att bögen är för stereotyp; då är bögen för stereotyp!

min mormor överraskar ibland med att titta och gilla oväntade tv-program. för ett par år sen visade det sig att vi både med stort intresse följe "Farmen" på tv4. som ju är lite dokusåpa-aktigt men som mormor gillade. nu  visar det sig att hon tittar på andra avenyn också! H tittar på det och jag brukar befinna mig i samma rum som hon när hon tittar. fast spelandes betapet. det fanns i alla fall en riktigt bögig bög med i ett par avsnitt. vi sa att bilden av honom var väldigt stereotyp och tråkig och det höll mormor med om. och då får man väl ändå säga att manus och casting av den rollen inte var särskilt nyskapande eller spännande. när till och med gamla mormor tycker att bögen är för stereotyp liksom, då är det illa ställt!

hur gör flator vid tjejmiddag?

tjejmiddag är ju ett vanligt fenomen i vardagen. tjejer verkar ha det stup i kvarten, det är liksom roligare så tycks dom resonera. det blir helt annan stämning och snack. men hur funkar det om man är ihop med tjej, då blir ju liksom tjejen också medbjuden oftast, för hon är ju en tjej. men ingen av de andra gästernas respektive är där på grund av att dom är killar. lite konstigt blir det, men det är ju trevligt att få följa med såklart. 

men om man umgås mest med andra flator, vilket jag inte gör. hur fungerar det då? då kan det ju inte heta tjejmiddag, utan kanske snarare kompismiddag.

har du varit på Sunny Bitch?

Bulgariens hetaste resmål är ju tydligen Sunny Beach, ja och Aftonbladets hetaste nyhet tycks också vara Sunny Beach. jag tycker inte att namnet klingar särskilt bulgariskt, men vad vet jag? jag har inte varit där och jag kan inte bulgariska. många svenskar har dock varit där, nu senast min lillasyster och hennes mamma. dom upplevde inte det hela som skräckfullt utan ungefär som vanlig charter. nu till det förvånande, min momor D har varit på Sunny Beach, även om hon uttalar det Sunny Bitch! hon måste ha varit där någon gång på 70-talet och det hette alltså redan då något obulgariskt. jag tror dock inte att det hette Sunny Bitch, även om det vore hysteriskt roligt om det först hetat det och sedan bytt namn till mer politiskt korrekta Beach.

momor uttalar även soffan på ett annorlunda sätt, varje gång och helt medvetet som:

sof-fan. för att kunna sticka in en fasansfull svordom utan att bli det minsta klandrad. sån är hon, min tuffa mormor.

flat-tipsen stämmmer inte på landet.

det finns ju många olika tecken för hur man känner igen en flata. och även om dessa ofta skulle fungera för igenkänning i stan så blir det mycket svårare på landet. kort hår och rediga kläder och skor till exempel. det har ju liksom alla här. dom pratar även redigt och har rediga jobb. men det är liksom för att det är sånt alla jobbar med här. man måste alltså lista ut andra flat-tecken för landet. eller inse att flatorna har flyttat till Stockholm.

cravings för Antikrundan.

vilket spårämne, mineral eller vitamin lider jag brist på om jag har cravings för Antikrundan? är detta tecken på någon allvarlig sjukdom? var är Dr House när man behöver honom?

allvarligt talat är det väldigt konstigt att jag börjar fråga H redan tidigt i veckan:
- är det Antikrundan snart?

och hon svarar varje gång:
- på torsdag.
 
då frågar jag:
- är det torsdag idag?

H säger:
-nä det är det inte, det är långt dit.

det hela kanske helt enkelt beror på att vi bor i bushen och det finns inte så mycket att göra här. fast å andra sidan så har vi ju fått en massa tv-kanaler i födelsedagspresent. så det borde ju finnas något annat att roa sig med. hemska tanke - har jag blivit vuxen? möjligtvis, 26 år låter faktiskt väldigt vuxet. mycket vuxnare än ungdomliga 25. Antikrundan kanske är för 26 år och uppåt. jag ska gå in på svt:s hemsida och kolla upp detta.

paranoid räddhare söker ny huvudbonad.

när jag är ute och jobbar har jag en mössa med en tofs på. den hänger på en rätt lång tråd och har en tofs i slutet. den har fått mig att bli paranoid. jag tror att någon förföljer mig och att olika valelser attackerar bakifrån och från sidan. ofta tror jag att det är den vilda tjuren som kommer i full galopp och ska trycka upp mig mot någon lagårdsvägg. när jag går ute i mörkret mot fårstallet tror jag att det är en mördare. den där jävla mösstofsen kan anta så många olika former. den känner på sig din värsta mardröm ungefär som "It"-clownen.

jag har numera bytt mössa till en svart Stadium...utan tofs.

alice och jag.

se den filmen. 

om du känner dig som en alien, 
om du känner dig feministiskt lagd, 
om du gillar tanter.

(jag såg den med min mamma. det är den enda film jag varit på där 98% av publik var 50+ kvinnor)

geek-test och boka en bibliotekarie.

geek-test är för nerdar!

jamenvisst är det det. men oh så roligt. jag scorade mellan "total geek" och "major geek".
förståligt nog är jag rätt så nöjd.   http://www.innergeek.us/geek-test.html

märk väl att jag gjorde testet innan jag chattade med en jourhavande bibliotekarie på ett universitet i Texas! (hallå! ja, men det var för att jag letar efter en text till min uppsats som envisas med att fortsätta vara gömd.) hon höll hela tiden på att skriva "may I be of further assistance?". och jag babblade på som en liten swedish Inga.

tänk va moderna bibliotekarierna är nuförtiden förresten. dom kan massa tekniska saker och pratar och fnittrar med varandra i biblioteket om vanliga saker (alltså människosaker inte bibliotekssaker, jag har hört det, jag lovar!). dom har säkert mobiltelefoner också. som dom skickar mms med och wapar. (bibliotekariehögskolan måste ha varit med i extreme makeover någon kvälll när jag inte tittade på tv. vilket gör att lärarna är den enda gruppen kvar av omänskliga människor.)

tror att jag ska boka en bibliotekarie. man kan göra det nuförtiden. jättemodernt. sen måste dom vara med den som har bokat en hel halvtimme i biblioteket och bokslava! undrar hur ofta dom blir bokade?(har dom som ett sånt där dansschema där man kan boka upp sig kanske. och sen går dom och skryter för varandra hur många bibloteks-svängom-er som dom fått. är det därför dom pratar och fnittrar som vanliga människor?) jag kanske blir den första att boka någon av dom opopulära. hoppas det. jag ska vara så snäll så.

jag ska nog boka en riktigt smart (och snygg!) bibliotekarie, typ varje dag fram till jul, så kan hon skriva min uppsats åt mig. man kommer visst alltid på dom allra bästa idéerna 02.34 på natten. det ska jag komma ihåg.






hur ska man som tjej kunna jucka?

hur ska man kunna sticka fram ett hål liksom? ja, om man kände att man ville och behövde det. som en sån där liksom juck-gest emot någon. det går inte. jag har försökt. det blir som om man sköt fram hela kroppen ifrån knäna till halsen. vilken sorts obcen gest blir det liksom. jag blev besviken.

internet-test.

jag gjorde just ett KOL-test som fanns som annons på en sida jag var inne på. resultatet blev att jag inte hade KOL, trodde dom. men dom tyckte att jag skulle uppsöka en vårdcetral för en häloundersökning eftersom jag var orolig för min hälsa. 

jag sa inte ett knysst om att jag skulle vara orolig för min hälsa, det var ju dom som sa att jag skulle göra ett KOL-test för sjuttsingen!

äta papper och sudda sudd.

utöver att leka Ceausescu på rasten så fanns det ju ett antal trender och lekar som man betade av under åren som barn/ungdom. helt idiotiska, ologiska saker som ingen vet vem som uppfann, varför och till vilket nytta. dessa trender kan ibland återfinnas som nationellt, kanske rentav världsligt fenomen. men oftast mer regionalt eller väldigt, väldigt lokalt. 

en flicka jag känner berättade att hon och hennes kompisar åt papper ett tag. orsak: man kunde äta papper. det gick liksom, fast vuxna sa att man inte skulle göra det och att papper uppenbarligen inte var mat. alltså åt barnen papper. det spreds sig på så sätt att någon hävdade att man kunde äta papper och åhörarna häpnade. sen åt denna någon papper för att bevisa det och dom andra gjorde detsamma, eftersom man då bevisligen kunde äta papper.

när jag inte lekte Ceausescu som barn så suddade jag bland annat sudd. som sport alltså. eller ja, kanske mer som ett sorts samlarintresse. istället för att faktiskt samla på suddgummin så samlade vi (hela klassen och säkerligen andra på skolan, men inga barn i Örebro, det har jag hört mig för om) på dom där små suddflarna som blir över när man suddat. dom där som annars är irriterande och skräpar ner och som inte går att torka upp från ett bord för då bara fastnar dom.

ja, dom samlade vi på och i enorma mägder. folk hade hela Konsum-kassar fulla. för att få den mest imponerade mängden sudd så gick vi ihop på sudd-team. dessa kunde bestå av ex antal barn med varierande förmågor och resurser. några hade många coola färger på sudd, andra var jävligt bra på att producera suddflarn och vissa var helt enkelt dom populära i klassen.

suddandet gick till på så sätt att man hittade eller skapade en raspig yta och sen suddade man helt enkelt järnet. suddade ut så många sudd som man bara kunde och samlade sedan noggrant in flarna.



lampskärmsfranslugg.

jag känner en flicka som går runt i mitt vardagsrum och ställer sig under lampskärmar. i vardagsrummet finns hela tre lampskärmar med fransar som hänger ner. behändigt nog så har en skärm blonda fransar, en ljusbruna och en röda.

under dem ställer hon sig för att se om hon passar i lugg.



när jag var liten lekte vi Ceausescu.

i rumänien 1989 sköts presidentparet Ceausescu ihjäl efter en kort rättegång. det var en stor nyhet på tv och jag kommer ihåg hur det visades bilder från deras palats. särskilt ifrån badrummet helt i guld och den på Ceausescus ner de blivit skjutna. jag gick i andra klass och var åtta år då, men hade ändå lyckats se det på tv. och det hade dom andra i min klass också. jag antar att det för oss var som en grym saga. vi var i alla fall fascinerade.

på rasterna lekte man några för sig i grupper på 2-5 barn ungefär. mamma, pappa, barn och hästar och sånt antar jag. men just då en period efter jullovet 1989-90 så lekte vi i större grupp än vanligt och vad lekte vi?

vi lekte Ceausescu.

det var en återkommande lek, likt mamma, pappa, barn. varje rast en period och med många ungar inblandade. vi lekte borta vid berget i ena änden av skolgården. en skreva var badrummet i guld och en skreva var stället dom sköts på.

att håna Annika är att håna mig!

när jag var på mitt ganska nya jobb nu i veckan blev jag indirekt hånad. vi satt ungefär 7 personer vid ett gäng datorer och jobbade. radion var inställd på P3 och det var Annika Lantz med gäster som pratade. det var alltså bästa kanalen med bästa tjejen! jag trivdes.

då börjar dom andra dissa. och inte lite. alla var med på att det var värdelöst helt enkelt. jag kände mig mer och mer obekväm. som om dom alla hånade mig, sånt jag tycker om och den jag är. så var självklart inte fallet. och ingen av dom andra visste ju att jag tycker väldigt mycket om Annika. det är antagligen dumt att identifiera sig på det sättet. men jag tycker verkligen att Annika Lantz är väldigt rolig och bra och att jag har saker gemensamt med henne. och om man då märker att andra känner på ett helt annat sätt för henne, betyder det då inte...

men som en god har sagt till mig:
ta inte saker personligt! man kan välja själv vad man tar in och inte. 
men det är svårt.

länge leve Annika!

det är svårt att tanka.

idag vågade jag mig tillbaka till Jet-macken. denna gång utan pyjamasbyxor och med plånbok. förutsättningarna för att tanka var till synes perfekta. jag hade helt normala bjåa jeans och en nästan normal grön fiskplånbok samt en lite mindre kattplånbok. jag började således tanka.

men nej! något var fel! det kom ingen bensin. vad hade nu gått på tok?

jag hade glömt att sticka in visakortet i automaten innan tankning. 
det är svårt att tanka.

Tidigare inlägg