simbakning!
alla måste ju hålla med om att skidskytte är en helt galen sport. om den skulle dyka upp nu skulle folk liksom bara börja asgarva. vem kom på den helt absurda kombinationen? var det en österikisk alpjägare eller var det den då längdåkandes Magdalena Forsberg i ett cannabisrus som kom på sporten?
man vet inte hur det gick till, men man vill gärna veta.
nu har jag i alla fall spånat fram en ny sport i galen skidskytteanda. den är specialdesignad för att passa min extremt osportiga flickvän. den nya sporten heter simbakning och kommer utövas i en kombinerad simhall/kökslokal.
de tävlande kommer att börja i köksdelen där de snabbt som sjutton ska hälla i ingredienserna i degmaskinen. moln av mjöl kommer att formas kring de tappra deltagarna. sen när degmaskinen har satts igång är det bara att dyka i bassängen. där simmar dom bröstsim för glatta livet tills brödet är färdigknådigt. då tar dom sig snabbt och smidigt upp för att stänga av maskinen och lägga på en bakduk. ner i bassängen igen! den här gången är det ryggsim som gäller. upp igen när jäsningen är klar. baka, baka, baka ut degen till vackert formade bröd. på med bakduken igen för jäsning på plåt. därefter ska ugnen vridas på. de slänger sig i vattnet igen för att crawla för allt vad dom är värda. sen upp till bröden och in i ugnen. ner i vattnet för fjärilsimmet och upp igen för att ta ut de färdiggräddade bröden. nu ska de simma med bara benkick och hållande plåten över vattenytan till andra sidan bassängen. där ska bröden avsmakas och bedömmas av simbakningsdomarna. dessa räknar även ihop sträckan som de tävlande har lyckats plaska sig fram i de olika momenten. och en simbakningsvinnare kan utses!
ps. nu har jag tagit reda på vem som kom på skidskyttet. det var norrmännen redan på 1700-talet. dessa norrmän...
man vet inte hur det gick till, men man vill gärna veta.
nu har jag i alla fall spånat fram en ny sport i galen skidskytteanda. den är specialdesignad för att passa min extremt osportiga flickvän. den nya sporten heter simbakning och kommer utövas i en kombinerad simhall/kökslokal.
de tävlande kommer att börja i köksdelen där de snabbt som sjutton ska hälla i ingredienserna i degmaskinen. moln av mjöl kommer att formas kring de tappra deltagarna. sen när degmaskinen har satts igång är det bara att dyka i bassängen. där simmar dom bröstsim för glatta livet tills brödet är färdigknådigt. då tar dom sig snabbt och smidigt upp för att stänga av maskinen och lägga på en bakduk. ner i bassängen igen! den här gången är det ryggsim som gäller. upp igen när jäsningen är klar. baka, baka, baka ut degen till vackert formade bröd. på med bakduken igen för jäsning på plåt. därefter ska ugnen vridas på. de slänger sig i vattnet igen för att crawla för allt vad dom är värda. sen upp till bröden och in i ugnen. ner i vattnet för fjärilsimmet och upp igen för att ta ut de färdiggräddade bröden. nu ska de simma med bara benkick och hållande plåten över vattenytan till andra sidan bassängen. där ska bröden avsmakas och bedömmas av simbakningsdomarna. dessa räknar även ihop sträckan som de tävlande har lyckats plaska sig fram i de olika momenten. och en simbakningsvinnare kan utses!
ps. nu har jag tagit reda på vem som kom på skidskyttet. det var norrmännen redan på 1700-talet. dessa norrmän...
lysknappen ska dö!
jag hatar lysknapparna i vårt trapphus. det är såna där gammeldagsa lysknappar som är som en rundad plastblobb som lyser orange och sticker ut. när man trycker på den så händer exakt ingenting. det är som om dom skulle vara gjorda för att inte fungera.
det enda som knappen är till för klarar den inte av. värdelösa knapp. det känns som om den inte funkade ens på typ 50-talet när den installerades.
varför måste man upprepade gånger slå på den jävla knappen och samtidigt rucka den åt olika håll. sen vänta och se om lampan tänds. självklart har man saker att bära på och har stått där och hamrat, pressat och grejat och trott att nu måste den ändå ha vett att lysa. så man slutar och hinner ett steg bort med alla sina grejer, men nej den lyser inte idag heller.
då försöker man stappla upp för trapporna i mörkret. det lyckas och man kommer fram till dörren. den är tyvärr omöjlig att låsa upp utan lyse. och vill man att ens nyckelring ska lysa så måste man samtidigt uthärda ett väldigt högt råmande från en ko och bli bländad av ett isande blått helvetesljus. så då försöker man istället hitta fram till den förbannade lysknappen uppe på vår våning. man hinner ramla in i grannens soppåse och dörrhandtag och till sist börjar man bearbeta knappen. den tänds tillslut och man kan ta sig in i sin lägenhet.
proceduren upprepas sedan varje dag under den mörka delen av året.
får jag tag i den idioten som konstruerat denna värdelös gamla skitknapp så ska hen dö!
det enda som knappen är till för klarar den inte av. värdelösa knapp. det känns som om den inte funkade ens på typ 50-talet när den installerades.
varför måste man upprepade gånger slå på den jävla knappen och samtidigt rucka den åt olika håll. sen vänta och se om lampan tänds. självklart har man saker att bära på och har stått där och hamrat, pressat och grejat och trott att nu måste den ändå ha vett att lysa. så man slutar och hinner ett steg bort med alla sina grejer, men nej den lyser inte idag heller.
då försöker man stappla upp för trapporna i mörkret. det lyckas och man kommer fram till dörren. den är tyvärr omöjlig att låsa upp utan lyse. och vill man att ens nyckelring ska lysa så måste man samtidigt uthärda ett väldigt högt råmande från en ko och bli bländad av ett isande blått helvetesljus. så då försöker man istället hitta fram till den förbannade lysknappen uppe på vår våning. man hinner ramla in i grannens soppåse och dörrhandtag och till sist börjar man bearbeta knappen. den tänds tillslut och man kan ta sig in i sin lägenhet.
proceduren upprepas sedan varje dag under den mörka delen av året.
får jag tag i den idioten som konstruerat denna värdelös gamla skitknapp så ska hen dö!