simbakning!

alla måste ju hålla med om att skidskytte är en helt galen sport. om den skulle dyka upp nu skulle folk liksom bara börja asgarva. vem kom på den helt absurda kombinationen? var det en österikisk alpjägare eller var det den då längdåkandes Magdalena Forsberg i ett cannabisrus som kom på sporten?

man vet inte hur det gick till, men man vill gärna veta.

nu har jag i alla fall spånat fram en ny sport i galen skidskytteanda. den är specialdesignad för att passa min extremt osportiga flickvän. den nya sporten heter simbakning och kommer utövas i en kombinerad simhall/kökslokal.

de tävlande kommer att börja i köksdelen där de snabbt som sjutton ska hälla i ingredienserna i degmaskinen. moln av mjöl kommer att formas kring de tappra deltagarna. sen när degmaskinen har satts igång är det bara att dyka i bassängen. där simmar dom bröstsim för glatta livet tills brödet är färdigknådigt. då tar dom sig snabbt och smidigt upp för att stänga av maskinen och lägga på en bakduk. ner i bassängen igen! den här gången är det ryggsim som gäller. upp igen när jäsningen är klar. baka, baka, baka ut degen till vackert formade bröd. på med bakduken igen för jäsning på plåt. därefter ska ugnen vridas på. de slänger sig i vattnet igen för att crawla för allt vad dom är värda. sen upp till bröden och in i ugnen. ner i vattnet för fjärilsimmet och upp igen för att ta ut de färdiggräddade bröden. nu ska de simma med bara benkick och hållande plåten över vattenytan till andra sidan bassängen. där ska bröden avsmakas och bedömmas av simbakningsdomarna. dessa räknar även ihop sträckan som de tävlande har lyckats plaska sig fram i de olika momenten. och en simbakningsvinnare kan utses!

ps. nu har jag tagit reda på vem som kom på skidskyttet. det var norrmännen redan på 1700-talet. dessa norrmän...

lysknappen ska dö!

jag hatar lysknapparna i vårt trapphus. det är såna där gammeldagsa lysknappar som är som en rundad plastblobb som lyser orange och sticker ut. när man trycker på den så händer exakt ingenting. det är som om dom skulle vara gjorda för att inte fungera.

det enda som knappen är till för klarar den inte av. värdelösa knapp. det känns som om den inte funkade ens på typ 50-talet när den installerades.

varför måste man upprepade gånger slå på den jävla knappen och samtidigt rucka den åt olika håll. sen vänta och se om lampan tänds. självklart har man saker att bära på och har stått där och hamrat, pressat och grejat och trott att nu måste den ändå ha vett att lysa. så man slutar och hinner ett steg bort med alla sina grejer, men nej den lyser inte idag heller.

då försöker man stappla upp för trapporna i mörkret. det lyckas och man kommer fram till dörren. den är tyvärr omöjlig att låsa upp utan lyse. och vill man att ens nyckelring ska lysa så måste man samtidigt uthärda ett väldigt högt råmande från en ko och bli bländad av ett isande blått helvetesljus. så då försöker man istället hitta fram till den förbannade lysknappen uppe på vår våning. man hinner ramla in i grannens soppåse och dörrhandtag och till sist börjar man bearbeta knappen. den tänds tillslut och man kan ta sig in i sin lägenhet.

proceduren upprepas sedan varje dag under den mörka delen av året.

får jag tag i den idioten som konstruerat denna värdelös gamla skitknapp så ska hen dö!

tanter krisar gärna.

tanter krisar gärna och ofta har jag märkt nu under min örebro-weekend. idag ringde tokfarmorns tokiga tantgranne och ville ha nummret till polisen. jag fick informera damerna om att polisens nummer är 112. jag trodde ju att det hade hänt något allvarligt. sen kom det fram att tokgrannen hade noterat att en bil nere på parkeringen stod med lysena på. hon hade ringt bostadsbolaget och nu ett antal olika personer inom polisen. hon var mycket upprörd över att ingen verkade bry sig och ringde nu sin granne för att få råd. när hon ringt två gånger så tyckte tokfarmor att jag skulle prata med henne. så då gjorde jag det och bad henne kolla reg-nummret för då skulle jag kunna kolla upp vems bilen var.
toktanten kom sen hit och uttalade konstant uttryck som 'herre hjärtanes', 'och det var ju hela världen'. hon hade skrivit upp allt text hon såg på bilen på en lapp hon gav mig. jag frågade om en siffra i reg-nummret och hon sa att det var en 3:a fast det kom fram senare att det var en 5:a. efter att jag kollat upp det felaktiga reg-nummret gick hon hem och ringde en stackars 78-årig Ove i Kungsbacka.
när jag tittade närmare vad det felaktiga reg-nummret var för en bil visade det sig att det var ett släp och ingen bil. då gick H ner och kollade reg-nummret. det visade sig att det tillhörde en tant som bodde här under.
tanter har uppenbarligen för lite spänning i sina liv. de borde alla skickas på äventyrsläger minst en gång i halvåret.
tokfarmor blir uppstressad av att koka potatis tex.
ha, ha, nu hör jag H och farmorn prata om tanten. farmorn säger att hon har ju körkort och allt. vilket enligt farmorn tyder på att man är redig och att räkna med.
nu har tokgrannen ringt ett par gånger till rörande detta ärende. nu krisas det över att tanten med bilen nu har blivit tillsagd för ett antal minuter sen men fortfarande inte gått ner och stängt av lysena. 'det var en konstig människa' säger farmorn.
att vistas med tokfarmorn är som att vara i alice i underlandet ungefär. man skulle lätt kunna ha en webbkamera som följde henne hela dagarna. detta skulle bli den bästa reality-serien någonsin.

den meningen hade jag inte uttalat förrän igår.

"jag träffade den där israeliska bögen från gårdagens veganska knytisbrädspelskväll, idag nere i tunnelbanan"

hon säger att hon aldrig kommer att förlåta mig..

oj, nu har jag varit en jättedålig flickvän igen. men det är ju inte meningen och då tycker jag inte heller att man ska anses som så ond faktiskt! 

den här historien börjar redan på morgonen när jag ger katterna en hård ostkant att kalasa på. den visade sig inte vara så populär som kattföda. men däremot var den rolig att dribbla runt med på golvet och slicka på då och då. på kvällen hittade jag den på golvet och tänkte att det nog var dags att slänga den. jag la den i ett urdrucket glas på bordet som H sen gick ut med i köket. senare i köket kom jag på att det var kvar smaskig jordgubbmangojuice som jag gjort i vår råsaftcentrifug. så jag tänkte var snäll mot halvkrassliga H och hälla upp den i ett glas till henne. jag tog ett glas som stod i köket som jag visste att vi redan druckit juice ur lite tidigare. H satt och drack, men så plötsligt fick hon ett mycket äcklat ansiktsuttryck och utstötte även äcklade ljud. både hon och jag förstod vad det var hon hade i munnen. jag skrattar fortfarande men H tyckte inte det var lika roligt.

jag gråter iofs jämt.

jag grät imorse, i bilen på väg till jobbet. där i Ulvsunda industriområde satt jag i min lilla bil och grät. jag tror inte att jag någonsin har gråtit av musik förut. jag har däremot gråtit av antagligen allt annat här i världen. jag tyckte nog att det var ett ganska bra betyg till Frida. det var abortlåten, December. egentligen borde ju Frida få veta det här, men hur ska man få det att låta sådär fint och speciellt som det var? och inte hamna där på hennes fansida (som jag antar att hon har) mellan dom andra kommentarerna.

jag är väldigt glad att hon får cred i alla fall, helt uppblåst i DN härom dagen. dessutom har jag fått H att verkligen gilla henne. vår låt från allra första början har ju faktiskt varit hennes Come Another Night.

Frida Hyvönen, du är bäst! du delar husgudinneplatsen med Aimee Mann och det är banne mig inte fy skam!

Donnie Disko Darko.

när man lyssnar på musik i sin vardag blir allt mycket bättre. särskilt när man lyssnar i lurar så att man inte hör så mycket annat och nästan befinner sig i en egen värld. med självvald musik i vardagen känns det som en film, en bra film! det är precis det man behöver ibland. 

av hushållssysslor så hatar jag disk mest, det är liksom ett djupt, äcklande hat. men med filmmusiken till Donnie Darko så känns inte ens disken så farlig. då känns det istället som att jag håller på med något mystiskt och oförklarligt i mitt plötsligt mycket mer spännande kök.

fast när jag hade på samma musik på en becksvart ensam färd i bil från Öland till Stockholm så var det nästan som om jag befann mig i en psykologisk thriller. och det är lite för spännande faktiskt!

sen behöver det ju naturligtvis inte vara filmmusik som just i det här fallet. men jag är lite svag för den genren. ska nog rota fram mitt Alien-soundtrack också..

tandläkare är inte kloka.

H var hos tandläkaren idag. tandläkaren var som tandläkare är mest. alltså som någon slags omänsklig robot som upprepar vad den lärt sig om och om igen. är otrevlig, oförstående och allmänt nedlåtande. hon rotade runt med en sån där vass krok i H:s tandkött och frågade efter ett tag om det brukade blöda? H svarade lite förvånat nej. och tänkte såklart att nej det brukar inte blöda utom då när en känslokall, ohuman robot krafsar runt med sin metallklo där.

förresten tror jag att den mäktiga tandtrådsindustrin betalar alla tandläkarrobotar miljarder varje år för att upprepa deras eviga mantra.

att träffa sniglar har aldrig varit så lätt som nu.

borde inte folk som håller på med reklam tänka på att vissa ord låter för mycket som andra ord? som i någon matreklam på tv nu är det en unge som tjatar om crepes hela tiden men det enda man hör är ju kräks. förut var det en reklam för hårfärgning där jag trodde den var ett jäkla prat om slinkor. men det var visst slingor dom pratade om. nu för en stund sen var det en fet banner ovanför min inkorg på Hotmail där jag var säker på att det stod sniglar och inte singlar. det hade ju varit hysteriskt roligt om något slags snigelintresse kommit på modet. mycket roligare än nätdejting som känns rätt gammalt nu. (fast jag ska väl inte vara sån bara för att jag har hittat en juste fruga)

egentligen är det här inget jag klagar på, för reklam är så fruktansvärt tråkigt att den behöver uppiggas på ett eller annat sätt. sen har jag självfallet mig själv att skylla som hör och ser så dåligt samt är ett snuskigt äckel uppenbarligen.

nu är det farligt.

nu har H varit borta så länge att jag har börjat prata med dom amerikanska pannkakor som jag äter till frukost. det konstiga är att dom svarar också. vilket känns oroande.

direktreklam är underhållande..

det verkar som om Kappahl inte känner mig så väl som dom trodde. jag visste inte att vi kände varann alls faktiskt. men dom har skickat en tidning till min lägenhet som är adresserad "Till dig som tycker om mode och fest". det är ju verkligen inte jag och enligt H, inte hon heller. för ett tag sen fick vi ett annat utskick som var "Till dig som är man". men här finns ju inte tillstymmelse till någon man. eller menar dom vår ena katt Målger kanske? han är visserligen den fjolligaste i hela familjen. fast nu när jag tänker på det så verkar det troligast att båda dessa utskick var till Målger. i fortsättning ska jag lägga dom framför nosen på den något bögiga kattmannen och se vad som händer.

konståkning på sportbar?

när jag pinnade hem från jobbet idag i det kalla Stockholm gick jag förbi en klassisk sportbar. därinne var jag rätt säker på vad som pågick. gubbarna, männen och killarna hinkade efterjobbetöl och fånglodde på någon fotbollsmatch. men ack vilka förutfattade meningar jag har. när jag gluttar in på storbildsskärmen ser jag att dom visar konståkning därinne! jag tappade helt hakan och glömde kika på vilka det var som satt därinne och tittade. tänk om det här var en helt nischad sportbar som bara visar estetisk tilldragande sport. eller hade ett gäng förfinade damer bokat baren denna fredagseftermiddag? var det i själva verket en bögbar här mitt i det heteronormativa Vasastan? hm...det gav mig alla fall en del att fundera på den sista biten hem.

hämnd.

är det verkligen alltid ok att hämnas? jag tycker att man kanske skulle kunna få slippa undan hemska hämndattacker om man inte medvetet gjort något ondskefullt. ibland blir det ju bara väldigt fel, fast man inte menade något illa.

som när H imorse skulle duscha efter ett långt jobbpass och det inte kommer något varmvatten. hon beklagar sig för mig och vi tycker båda att det är mycket konstigt. sen, lite senare när H duschat färdigt i sitt kalla helvete så kommer jag på att jag kvällen innan har skruvat på vattenledningarna...

jag var nämligen trött på att det inte gick att stänga av handdukstorken och skruvade därmed på ett löst sittande vred nere på en ledning. tänkte att det kanske skulle ge något resultat. och det gjorde det ju visserligen. enbart kallt vatten i duschen och en sur flickvän som svor hämnd.

men får man verkligen hämnas när felet inte var medvetet?!

jag hickar som en urtidsfågel...så det så!

idag kom jag på att jag hickar som en urtidsfågel! det var en väldigt rolig och spännande upptäckt. jag har ju alltid vetat om att jag var annorlunda genom mina hickningar. och att då äntligen komma på vad dom låter som var som en befriande uppenbarelse! jag är inte konstig...utan unik och tidlös!

jag kan ju inte veta om urtidsfåglarna verkligen lät som dom gör på film. men någon smart forskartyp har säkert mätt något skelett för att ta reda på stämband, strupe, lungkapacitet m.m. så jag godtar filmljuden. 

när jag hickar, hickar jag bara en gång, men väldigt ljudligt och high pitch skulle man milt sagt kunna säga. idag hände det i badrummet där akustiken är mycket bra för just urtidshickningar. jag sprang lyckligt ut till H i vardagsrummet och förkunnade min härliga upptäckt. hon sa nedlåtande att det inte alls lät som en urtidsfågel. men där har hon helt fel, trots att hon älskar Jurassic Park-filmerna så tror jag hon har varit lite ofokuserad just under urtidsfågelsekvenserna, faktiskt!



enough is enough.

nu har jag lagt ner min mobil tre gånger i en tallrik med musli och mjölk. det känns som om det räcker så. som tur var så hade jag ju ätit upp, men det var fortfarande mjölk kvar på botten såklart. mobilstackarn tycks ha överlevt det hela dock. men jag tycker mig känna av vibbar från den som säger; "koncentrera dig mindre på betapet och mer på mig". så nu åker jag till jobbet.