bajamajor där man kan tvätta händerna!

när vi var på Pride:n i San Diego så fanns det naturligtvis dom sedvanliga bajamajorna. jag tror inte att någon människa i världen vill gå in i dom eller ens gå i närheten av dom. men måste man så måste man. men här i USA har man tydligen kommit på något revolutionerande. förutom bajamajor kan arrangören även hyra handfat i bajamaja stil. plastgrejer som även dom står i en radda och som man pumpar upp vatten till genom en fotpedal. dessa hade även tvål och torkservetter. liksom hur fräscht får det bli egentligen? vad kommer här näst? en musikfestival utan lera?

avskedet var tårfyllt.

nu har jag under en kort period varit tvugen att skiljas ifrån två kära vänner. en av dessa var en Stephen King bok på ett San Diegobibliotek. det var en riktig gammal hederlig, kiosklitterär sak, men oh, vad jag ville läsa klart den. nästa var en bok i huset vi passade med hör och häpna en huvudperson som gillade tjejer och var en tjej själv. hur många böcker har det? den här boken hann jag såklart inte heller läsa klart. ska jag fantisera ihop sluten på dom här böckerna nu? jag måste ju nästan göra det, annars kommer dom att rusa omkring i mitt huvud för alltid. i huset hos tanten, där vi bodde senast läste jag en egen bok istället för att låna, jag hade lärt mig av mina forna, grova misstag.

fuskvegetarianerna förstör allt!

hur ska vi vanliga hederliga vegetarianer kunna bli förstådda och bjudna på rätt mat, när fuskvegetarianerna förstör allt? fuskisarna kallar sig vegetarianer trots att dom äter fisk, skaldjur, kyckling och ibland till och med allt utom rött kött. vad är detta för dumheter? jag tycker det är helt ok att folk har olika personliga dieter, men för i helvete, kalla er inte vegetarianer om ni inte är det! det gör att jag får förklara för varje människa i hela världen vad jag äter och inte äter. vilket i och för sig är lätt.

jag äter inte djur. punkt slut.

ska det vara så svårt att förstå att vegetarianer inte äter djur? och för att klargöra det hela. fiskar tillhör djursläktet, likaså gör skaldjur, kycklingar och djur som råkar ha vitt kött istället för rött. det kan verka förvånande, men det jag skriver är sanningen. ytterligare information till jordens befolkning angående veganer. veganer äter precis som vegetarianer inte djur, de äter dessutom inte några produkter som kommer ifrån djur, dvs mjölk, ost, ägg och så vidare. sedan finns det olika former av vegetarianer. lakto-vegetarianer som är just vegetarianer, dom äter inte djur men mjölk produkter (lakto som i laktos). det finns också lakto-ovo-vegetarianer, dom äter inte djur men mjölkprodukter och ägg. vad det inte finns, logisk sätt, är vegetarianer som äter djur! så snälla fuskvegetarianer sluta kalla er för vegetarianer. kalla er istället vid ert riktiga namn, köttätare på diet.

det kan här tilläggas att jag är lakto-vegetarian med intentioner att bli vegan.

dagens disskusionfråga är följande:
borde veganer avstå ifrån honung?

min kropp vill alltid ligga.

jag vet inte varför min kropp alltid har det starka behovet av att ligga ner. det är väl såklart sammankopplat med min lathet, men vilket kom först? latheten eller min kropps perversa böjelse att ligga ner? ja, det vet jag inte. det har i alla fall varit så här länge, länge. det bara kommer över mig på dom mest oliggbara ställena. igår kväll hos tanten vi bodde hos, ville jag plötsligt lägga mig ner på helteckningsmattan bredvid den konstant pruttande hunden. helteckningsmattor är inte så trevliga och inte hemma hos amerikaner som går inomhus med skor och har en hund och tre katter. men trots detta vill min kropp inget hellre än att lägga sig ner. nu sitter jag på flygplatsen i San Diego, i väntsalen och vad vill jag? jo, självklart vill jag lägga mig ner här mitt på golvet. behöver jag terapi?

nu har vi städat åt städerskan.

ja, delvis för att hon ska kunna städa ordentligt utan att våra saker är i vägen. och delvis för att det inte känns riktigt bra att det kommer en liten mexikansk tant och städar här medan vi ligger och slöar vid poolen. hur kan man liksom ha någon som städar upp ens egen skit utan att det känns fel. särskilt när det är en mexikansk tant som säkert inte får så mycket betalt. eller i Sverige någon valfri invandrare. pigdebatten kommer alltid vara lika aktuell hoppas jag. det är inte rätt att låta andra göra skitgörat. och med andra alltid mena folk som står under en i samhället. långt, långt under.

städa själv!

varför har dom inte högtalare i poolen!?

det här uttalandet gjorde nyss Helleve. i huset skrålar Madonnas samlingsskiva från 1983-90 (som vi hittat i den annars vuxna skivsamlingen) väldigt högt. den är hur bra som helst såklart. lilla Madonna låter typ helt oskyldig. i alla fall så måste Helleve ha på den hela tiden och dansa omkring som en 80-talsflicka. men det går inte att höra på den när hon har sitt dagliga träningspass i poolen. vilken fasa! jag tror vi börjar bli lite bortskämda här.

annars har vi spenderat morgonen med att leta efter en knapp som startar avfallskvarnen i köket. till slut kom vi på att det var eluttaget som inte fick någon el. och det beror på att jag försökte få igång bakmaskinen härom dagen. jag hörde ett litet klick då och det måste ha varit någon liten säkring. men deras grejer är inte som våra så vi tryckte bara in en liten knapp på eluttaget så funkade det igen. det är smart!

nu fungerar kvarnen i alla fall och Helleve kan säkert stå ut utan musik där ute i poolen. vi passar ett hus i San Diego åt Helleve:s mammas kompis om jag inte skrivit det förut. det är minst sagt lyxigt. dom som äger huset har en pärm där det står hur allt fungerar och ska skötas. men avfallskvarnen hade dom faktiskt glömt. och ja, vi är ju liksom svenskar i USA, så det finns en massa grejer vi inte fattar ändå.

image117

image118

huset har murar längs tomtgränsen så det är nästan ingen insyn alls, väldigt privat och skönt. men det kommer folk hit hela tiden. Missy som sköter saltvattensakvariet (ja en katt som sköter fiskarna!), Joe som sköter poolen och Irma som städar. Irma har inte varit här än iofs, det verkar ha varit ett missförstånd när dom förra, irländska huspassarna åkte härifrån. ägarna har mailat oss och sagt att hon skulle komma imorgon, dagen innan dom kommer hem. vi ringde för att kolla vilken tid, men då visste hon inget om det. vi fixade dock så hon skulle komma hit ändå. Missy, (the fishgirl, som hon presenterade sig som när hon ringde) sa förra tisdagen när hon var här att hon skulle komma den här tisdagen också. det gjorde hon inte. Joe, poolkillen, kommer lite närsomhelst. sist dråsade han in här med sina två söner typ vid åtta en söndagskväll. den virriga brevbärare har också kommit hit och sagt att ägarnas lagring tog slut sista juni, så vad ska han göra med den gigantiska högen post? ägarnas son, Ari, har varit här och lånat bilen. grannen, Tim, och hans hund var här och stoppade ner poolrengörarmanicken som hamnat ovanför ytan. det är en stadig ström av folk som ni hör. lite ovant att det kommer massa folk hem till en hela tiden. men det är väl så här i USA om man har ett hus och hyffsat med pengar. även ovant att folk inte ringer eller kommer när det är sagt. vet inte om det är missförstånd eller bara slapp california-stil.

för övrigt är ägarna ett gift flatpar, den förra huspassaren en irländsk bög (är vi ganska så säkra på) och ja vi är väl inte helt hetero heller..

zoo:n=labyrinter

zoo:n är helt omöjliga att hitta i, alla vägar slingrar sig planlöst fram och man kan aldrig följa en för att se allt. nu har vi varit på Prags, New Yorks och Sand Diegos zoo och det är samma sak överallt. alla går omkring med sina små kartor och ser lika konfunderade ut. igår när vi var på San Diegos världsberömda zoo så hade dom gamlingar anställda som skulle hjälp folk att hitta. detta utöver alla kartor som fanns uppställda och i folks händer. gamlingarna satt här och där i vägkorsningarna och det var alltid någon där som behövde hjälp. jag tänkte att det säkert tar typ 40 år att lära sig hitta på zoo:t och det är därför dom är så gamla.

zoo:n är ju helt underbart trevliga för att dom är fulla med djur. andra bra saker med dom är växtligheten och känslan av att vara överallt och ingenstans samtidigt. när man är på zoo så skulle man kunna vara var som helst i världen och det gör genast att man känner sig lite mer hemma.

om jag skulle ha ett lite mindre zoo, typ på bakgården sådär så skulle jag definitivt välja ut dom bästa zoodjuren: surikatterna, uttrarna, flodhästarna, girafferna, elefanterna, björnkatterna, tapirerna, zebrorna, jättesköldpaddorna och sjölejonen.

sen finns det ju djur som inte är lika spännande eller passande på zoo. alla nittioelva fåglar tex. jag vet inte om det är synd om dom eller inte, men folk är verkligen inte så intresserade av fåglarna när det finns så mycket annat att titta på. dessutom är fåglar hemliga av sig enligt H och gillar inte när man tittar på dom. andra djur som inte är så tittvänliga är alla kattdjuren, liksom det enda man får se om man har tur är någon liten svanstipp här, någon tass där eller möjligtvis ett öra. katter är ju skygga och jävligt inne på att sova liksom.

San Diego Zoo var väldigt inne på grisar och det uppskattade jag verkligen! under våra sju timmar på zoo:t såg vi säkert 10 olika ställen med grisar.

image115

hårig, sovande sötgris!

image116

alltid lika snygg surikatt (meercat på engelska). den satt och solade med svansen som stöd, utfälld bakom sig. smart  och såg väldigt skönt ut.

här går man inte.

det är bilen som gäller fullt ut i USA, i städer också, undantaget är kanske New York. vi har haft vår hyrbil under vår roadtrip hela tiden och det har varit väldigt smidigt. landet är specialdesignat för bilar, inte för gångare. nu när vi bor två veckor i San Diego utan bil tittar folk konstigt på oss. vi lämnar inte huset så mycket eftersom det känns så skönt att ha ett hem (ett jävligt lyxigt sådant dessutom), men när vi gör det så går vi och åker buss.

huset som vi passar ligger lite utanför i ett riktigt typiskt amerikanskt villaområde. allt är prydligt, lugnt och tyst. trädgårdarna sköts minutiöst, alla har medelstora fina hus med pool och självklart en bil per familjemedlem. det här området går vi igenom och folk vänder på huvudena efter oss. dom noterar att vi inte är ute och motionerar eller rastar hunden, så varför går vi?

speciellt tydligt blir det när vi kommer gående hemåt med matkassar från Whole Foods Market som ligger 30 bussminuter bort. då känner man sig riktigt udda. dom har nog aldrig sett någon komma gående med matkassar här. precis som överallt annars i USA så är gränserna skarpt dragna. när vi går genom villaområdet och korsar den lite större gatan utanför för att komma till bussen, så är vi plötsligt inne i helt andra kvarter. där nere på El Cajon Boulevard så bor det mexikaner, någon enstaka svarta (kalifornien tycks inte ha så många svarta i befolkningen) och resten asiater. det finns två mataffärer, men dom har bara strikt asiatiska saker. jag brukar köpa helt sjukt goda ingefärskolor där. starka och söta är dom, ni som känner mig kan förvänta er att få en ask i present när jag kommer hem.

dom som åker bussen är ofta lite trashiga eftersom den går där nere längs Boulevarden. eller så är dom gamla eller handikappade. och så vi förstås, dom små vita flickorna som inte ser ut att passa in! men det är väldigt, väldigt trevligt att åka bussen måste jag säga. även fast det här är en stor stad, större än Stockholm så finns den där trevliga amerikanska vi-känslan här. alla pratar med en, på busshållplatsen och i bussen. busschaufförerna är också väldigt pratsamma, hjälpsamma och trevliga. när folk går av bussen går dom av längs fram och tackar alltid chauffören för resan! jag slutar aldrig att förundras över hur trevliga amerikaner är i ett inte land som inte alltid känns lika trevligt.

amerikanska pannkakor!

H håller på och lagar amerikanska pannkakor i köket. det går lite sisådär och är svårt att förstå sig på som allt i ett annat land. amerikanska pannkakor är inte som svenska, utan görs med bakpulver. dom är mindre, tjockare och stabbigare. vi har köpt pannkaksmix för att dom ska bli rätt. svårigheten började när H skulle mäta upp hur mycket mix och mjölk det skulle vara. måtten är i american cups. jag försökte översätta det till amerikanska tablespoons eftersom det är det enda måttet vi hittar i lådorna här. H har nu mätt upp 64 tablespoons...
smeten såg till en början bra ut, men sen började den svälla...och svälla...nu försöker H steka pannkakor för glatta livet så att inte smeten ska rinna över skålskanten. det kommer bli ett gigantiskt antal pannkakor.
mitt uppdrag är att fixa till något att ha på. egentligen ska det vara blåbär, bananer, florsocker och maple syrup. jag ska nog fixa till en liten plommon/nektarin kompott, som en annan tant...

image113

image114

Castro, där bögar är norm.

ja, i Castro, San Franciscos gaykvarter, är det faktiskt så. skulle ett heteropar komma strosande skulle det vara det onormala. det tråkiga med Castro, som vanligt kanske man ska säga när det gäller allt vad gay innebär, lyste flatorna med sin frånvaro. visst såg jag några stycken, men dom var ungefär lika många som heterona. gayställen kryllar verkligen alltid av bögar. varför är det så?

kanske för att bögar har sex med vem som helst var som helst? men det har ju flator också, umgås man i såna kretsar har oftast alla varit ihop med alla. är det kanske så att flator sköter det hela lite snyggare och mindre offentligt? möjligtvis är det så, annars skulle det väl vara värt att nämna att bögar och flator har helt olika intressen som grupp. flatorna är oftast vänster och vegetarianer. bögarna är ofta liberaler (folkpartister) och åt det ytliga hållet. detta är givetvis stereotyper men de visar ändå åt vilket håll gruppen lutar.

egentligen tycker jag inte att det är konstigt om bögar och flator inte har så mycket gemensamt. bögar gillar liksom killar och flator gillar tjejer. det tråkiga är dock, och det här är ju återkommande inom gayrörelsen, att bögarna ensamma blir vad som är gay. självklart är det många bögar som inte passar in i bögnormen också. alla gillar inte schlager exempelvis..

H brukar säga att homonormen är striktare än heteronormen. i vissa fall är det verkligen så. man skulle också kunna anmärka på att kvinnor har ett underläge jämtemot män även inom gayrörelsen. visst måste alla relatera till normer, men det är också en fråga om i vilken grad man vill underkasta sig den.

är amerikanska fittor mindre än svenska?

det verkar underligt, jag vet, men tampongerna här tyder synnerligen på det. vi köpte ob-tamponger av storleken "normal", hemma är dom alldeles utmärkta. här är normal-storleken typ mikroskopisk och inte så funktionell om man säger så. nu har vi köpt "super" ob istället och dom är som normala i Sverige. vad ska man då dra för slutsatser av detta? kanske att enligt vad vi tidigare lärt oss så ska allt vara stort i USA, utom fittor, dom ska vara små...

alcatraz=pelikan.

ja det betyder tydligen pelikan på spanska, inte så skräckinjagande. Alcatraz var en fågelö innan det blev ett fort, sen ett fängelse, sen okuperat av indianer och nu en fågelö igen. en fågelö men många turister på.

vi var såklart där, för vad är ett San Francisco besök utan ett besök till Alcatraz? det var svårt att få biljetter eftersom det bara är ett företag som kör dit. det var slutsålt flera dagar i förväg. färjan dom knappa två kilometrarna gick fort och sen fick man ta vilken färja som man ville hem. vi var där i tre timmar och spanade på allting. alcatraz är nu en nationalpark och det verkar inte pågå någonsomhelst upprustning. därför är allting ruggigt vidslitet och förfallet. det var väldigt snyggt och äkta till skillnad från många andra turistattraktioner. det fanns också en väldigt bra audio-tour igenom fängelset där berättarrösterna var vakter, fångar och familjer som bott på ön. ja, vakterna och deras familjer hade ett sött litet samhälle därute i skuggan av fängelset. enligt dom nu vuxna barnen var det en mycket bra uppväxt.

ett exempel från audi-touren är inne i en isoleringscell, en sån man får sitta i om man varit dum. man fick gå in i dessa helt mörka små utrymmen och i hörlurarna talade då en gammal fånge om hur han fick tiden att gå därinne. han brukade pilla bort en knapp från skjortan och kasta upp i luften så att den hamnade någonstans på golvet. i hörlurarna hörde man ljudet av en knapp som föll i golvet med ett ensamt eko. sen letade fången upp knappen och gjorde om kastet och höll på så i en evighet. ett annat trick var att spela upp saker i sitt huvud, en del blev så bra på det att de sa att de var som att titta på tv. det fick mig att undra hur jag skulle få tiden att gå i samma situation.

alcatraz var helt klart en av höjdpunkterna i San Francisco. audio-touren gjorde det hela väldigt kusligt och det var lustigt hur dom gamla då livsfarliga fångarna nu lät som vilken söt gubbe som helst. många sa att alcatraz hade förändrat deras liv, att dom blev hederliga medborgare sen, andra blev helt enkelt galna därinne.

nu väntar jag bara på att "Flykten från Alcatraz" med Clintan ska gå på tv. den är riktigt bra och nu kommer den vara ännu bättre efter att jag verkligen varit där på plats. vad är det med såna filmer och böcker som utspelar sig på en avgränsad yta? dom är alltid så spännade och bra. ubåts-genre är ju definitivt exempel på det.

image109

den klassiska Alcatraz siluetten.

image110

utsikten från ön är den bästa man kan tänka sig.

image111

vakttorn.

image112

rosa är väl inte den mest skräckinjagande färgen, men...

elefantsälar.

vi åkte självklart den kända kustvägen nerifrån San Francisco till Los Angeles. den var den slingrigaste hittills och då har vi ändå åkt omkring i många berg. man åkte oftast långt ovanför havet och de stupade brant ner, utan något som helst skydd, som verkar vara the american way. på såna här branta vägar ser vi varje gång flertalet cyklister. dom måste vara galna tänker jag, masochister. H har en annan teori, att dom är otroligt ytliga och sen går hem och skryter om hur skönt, avslappnande och annorlunda det var. att dom upplevde det som man ska uppleva det och att allt var fantastiskt. dom kommer dessutom var bruna och vältränade vilket kanske är deras enda bakomliggande mål. detta betyder att deras sköna semester skulle kunna reduceras till en pretensiös och helt uppenbart baserad på en lögn. det måste faktiskt vara ett helvete att cykla i uppförsbacke i ett par timmar och sen swischa neråt i en minut. men den här teorin kommer som sagt från H, som milt sagt inte gillar sport.

det var väldigt vackert där längs kusten men stundtals väldigt dimmigt vilket gjorde att man inte såg så värst mycket. det bästa var elefantsälarna! dom var dödligt söta där dom låg och slappade på stranden. sälar, sjölejon och liknande djur verkar vara så otroligt lata, ungefär som katter. dom tycks alltid ligga och sola sig någonstans och inte röra sig många millimeter. riktigt skönt såg dom ut att ha det. dom låg och slängde upp sand på sig själva med fenorna (eller ja vad dom nu heter, deras armar med simhud), antagligen för att den varma sanden gjorde det hela ännu skönare.

image105

image106

image107

elfantsäl! självklart med tillhörande snabel.

alla gillar blankt.

ja, här verkar dom gilla metallen alldeles blank och alluminiumskinande. tunnelbanan (i New York) är helt metallisk och likaså dom flesta långtradare.
ett roadtrip-tips jag har läst drar nytta av detta. eftersom det kan vara svårt att få tag i en helfigurspegel när man är ute på vägarna så kan man istället stanna till på vilken mack eller rastställe som helst och ställa sig bakom en lastbil. det fungerar tydligen utmärkt.

på tal om långtradare, ett tag under vår roadtrip, mest i Iowa tror jag, så höll lastbilschaufförerna på och tuta på oss hela tiden när vi körde om dom. det hände några gånger i andra stater också, men mest där. först trodde vi att dom vill göra oss uppmärksamma på att något var fel med vår bil. men som alltid var fallet att vi var så heta att man tydligen inte kan låta bli att tuta på oss. eller snarare att vi var två tjejer och han som tutade en äcklig, tjock långtradarchaffis.

inte min bästa dag.

härom dagen var mitt hår ett enda stort krullull och jag bar av misstag en matchande outfit. det kan inte bli mycket värre.

4th of July.

alltså amerikanarnas nationaldag. vad dom pysslade med då visste vi inte innan, men att det skulle vara storslaget antog vi. på dagen D råkade vi befinna oss mellan San Fransisco och Los Angeles i småstaden Santa Maria. det visade sig vara ytterligare en av alla de hålor som verkar husera mesta delen av USA:s befolkning. jag trodde att de fanns många stora städer i det här landet, men så är inte fallet. New York är såklart gigantiskt och likaså Los Angeles, fast på helt olika sätt. Chicago var stort och San Fransisco kändes rätt stort. men tydligen bor det bara drygt 700.000 i San Fran. dom flesta städer som jag trott varit mer eller mindre storstadslika är inte så stora.

tillbaka till 4th of July. vi ville ju försöka fira lite vi med eller åtminstone kolla in andra som gjorde det. vad vi noterade var att väldigt många verkade hänga på stranden, grilla där och slå upp sina små partytält och så vidare. det kan behöva tilläggas att det denna dag var under 20 grader, blåst och dimma. men dom hade tydligen gett sig fan på att vara på stranden ändå.

när vi senare framemot kvällen tagit in på ett värdelöst motell (det första hittills och nej vi visste inte att det var värdelöst när vi checkade in) och skulle åka och äta samt spana in firandet möttes vi av något inte så glamouröst. folk hade samlats på en jättestor parkering utanför diverse affärer. dom hade självklart med sig bilen och en del satt på flaket eller på medhavda stolar. där på parkeringen grillade dom och firade av fyrverkerier. det var minst sagt rökigt och högljutt. fyrverkerierna tändes på mitt bland folk och bilar. i vägkorsning intill hade en vanlig tillsynes skötsam amerikansk familj med flera barn slagit sig ner. med filtar och stolar och allt, på den lilla, lilla grässnutten vid trafikljusen.

vi trodde inte riktigt våra ögon. var det så här dom firade 4th of July? antagligen inte överallt, men i den här staden gjorde dom på det här sättet. vi gick in i en mataffär och köpte med oss lite ätbart, sen stängde vi in oss på motellrummet. det verkade vara den säkraste handlingen. amerikaner är tokiga.

på vilket sätt var motellet dåligt?
internet fungerade inte, fast hon i lobbyn sa att det gjorde det för alla andra.
rummet luktade gammal varmkorv och rök.
jag hade sagt att vi ville ha en säng och rökfritt men vi fick två sängar och ett rökluktande rum med en ask-kopp.
väldigt tidigt på morgonen började byggjobbare bygga om ett par rum bort.
dessutom var det inte särskilt billigt.

slutsatsen är: bo inte på Town & Country Inn i Santa Maria. fira inte 4th of July där heller.

Kalifornien är kallt!

ja det är sant. jag som alltid har trott att det är varmt i Kalifornien, typ året om. men det kanske bara är Florida. den en och halv månaden vi var i New York var det väldigt varmt nästan hela tiden. även på vår roadtrip över landet var det väldigt varmt. sen när vi kommer fram till San Francisco så är det plötsligt kallt! vi går fortfarnade omkring och är förvånade. men det är rätt skönt faktiskt, det är jobbigt att turista omkring i städer när det är så där apvarmt. nu är det mellan 15 och 21 typ och blåser ständigt kallt. förresten vad är det med vind och smutsigt hår? när det blåser blir håret helt smutsigt på en gång, hur går det till? är vind smutsig?

det finns ju palmer överallt här och exotiska blommbuskar, finns inte sånt där det är varmt? är det kallt här för att det ligger vid havet?

San Francisco ligger på udden av en halvö och har tre sidor mot havet. det är väldigt vackert, men oh, så blåsigt. bussarna här har spröt upp till el-ledningar över gatan och är på så sätt helt mijövänliga. sen finns här ju också dom kända gamla spårvagnarna, även dom miljövänliga. detta förutsätter förstås att elektriciteten dom brukar utvinns på ett miljövänligt sätt. på bussarna finns cykelställ längst fram så att man ska kunna ta med sig cykeln. natt-traffiken kallas OWL (som i uggla) och tunnelbanan heter BART. och ja, det finns en hel massa tokigt branta gator här. ingen vänlig stad för gamlingar och handikappade, eller stackars trötta ben. det verkar finnas väldigt många hemlösa, knarkare och skummisar här. ett helt  stort område fullt av dom nära citykärnan faktiskt. vi lyckas hamna där ibland och är lika glada varje gång vi kommer därifrån. i det här kvarteret ligger många riktigt ruskiga hotell som vi innan hade funderat att bo på för att de var hyffsat billiga. vi avskräcktes av att flertalet människor som bott på dessa hade skrivit fruktansvärda recensioner om dem. jag skulle vilja tacka dessa människor å det ödmjukaste!

nu bor vi istället en bit utanför staden i South San Francisco, en förort som inte så förnämligt kallar sig The Industrial City. motellet här ägs som vanligt av indier och går i rosa.

tanter! (och i viss mån gubbar)

amerikanska tanter och gubbar är ofta lite mer fritidsklädda en svenska. dom har väldigt ofta gympaskor, vilket måste vara väldigt skönt för gamla fötter och gamla kroppar. när vi var på casinona i Reno så kryllade det av tanter och gubbar. det var väldigt roligt att se små söta gamlingar på dom där annars så otroligt glamorösa och blinkande ställena. jag fångade en liten spelande tant på bild. gamlingarna här är såklart mer amerikanska överlag också, dom har exempelvis växt upp med snabbmat på ett helt annat sätt. i Sverige skulle man bli väldigt förvånad om man såg tanter och gubbar på hamburgerrestauranger eller pizzerior, här är det lika vanligt som att se nån annan där.

image104

tanter och gubbar är precis som överallt väldigt söta och trevliga här. särskilt tanterna såklart. dom avslutar oftast en mening riktad till en med "honey" "sweety" eller "darling". i vanliga fall vill man ju inte bli tilltalad så kanske, eftersom det kan verka lite nedlåtande eller sexistiskt om det kommer från en man. men från en tant eller en söt gubbe så kan det inte vara annat än gulligt och välmenande. tur att det finns sådana när ens egen söta mormor är så långt borta. eller snarare är det ju så att det är jag som är så långt borta. nu kan jag ju inte svänga in när som helst jag vill till gamla goa Bangatan där min absoluta favorit-tant bor. fika gott, äta mormor-mat, höra spännade historier om svunna tider (då när allt verkade så mycket mer gemytligt och redigt), få galna ordspråk som "det gick med Davids höns under isen" uttalade och sjävklart dra en spader.

men när jag kommer hem, då du käraste mormor, kommer jag ilandes på direkten!
länk till världens bästa tant:
http://mangopulp.blogg.se/bilder.html

blomminlägg till mamma!

det här inlägget är till min mamma!

image99

vårblommor i Brooklyns botaniska trädgård.

image101

kaktusar blommar i Badlands.

image102

sokdödare brukar mormor kalla dom. Manhattan i bakgrunden.

image103

vallmo i Paris (väldigt liten ort utan likheter med Frankrikes huvudstad), någonstans längs vägen.

saltsjö, saltöken och ökenstad.

ja, nu är det salt och öken som gäller. USA har verkligen alla klimatzoner och som vi far fram så är växlingarna snabba. vi började gårdagen med Great Salt Lake, en verkligen jättestor saltsjö som ligger intill Salt Lake City. den hade en kanske hundra meter bred sanstrand som var täckt av en hård kristalliserad saltyta. den bröts ner man gick på den och man kom ner i lite lerartad sand. närmare vattenbrynet var sanden helt täckt av små insekter, men dom banade väg när man kom gående. vattnet var väldigt varmt och väldigt grunt. jag gick flera hundra meter ut i vattnet men det räckte mig ändå bara upp till knäna. när jag kom upp sen så var mina ben kristalliserade. salthalten måste ha varit mycket hög.

image97

vi forsatte västerut genom Great Salt Desert, som såg ut som en ökenen fast med ett snötäcke. allt var täckt av saltkristall. allt var väldigt exotiskt och tokigt.

image96

i öknen mellan Salt Lake City och Reno (dvs hela delstaten Nevada) finns nästan ingenting. staden vi nu bor i heter Battle Mountain och har över 4000 invånare. stort om man tänker på alla småställen vi åkt igenom, det minsta hade 39 invånare. här bor vi på ett Super 8 motell som är ett säkert kort. billigt (men inte billigast), alltid nytt och rent samt har alla saker vi vill ha. som pool, internet och bra frukost. det här motellet har bara en massa söta tanter anställda, det gör det extra trevligt.

frukost förresten. continental är ju den gratisfrukost man får och den varierar från en fettig kanelbulle och kaffe till flingor, rostbröd, bagel, smör, marmelad, muffins, munkar, te, kaffe, juice, ägg, gröt, våfflor och frukt. oftast känns allt ganska onyttigt, men det är bra med gratisfrukost. en del ställen hävdar att dom har deluxe frukost, det är ganska skrattretande, eftersom alla saker man får är halväckliga halvfabrikat. dom har även en annan rolig grej dom kallar "spa". egentligen är det bara en varm liten pool bredvid den stora poolen. vet inte vad som är spa med det, men det tycker dom tydligen.

igår var vi ute på stan här i Battle Mountain och käkade på en Mexikansk Diner. det var verkligen jättegott och dom hade flertalet vegetariska rätter att välja på. dom som hade den var riktiga mexikaner och gästerna var främst grovarbetande mexikanska män. det var roligt!

lite innan den här stan åkte vi förbi ett litet ställe som hette Carlin. vi hade kanske tänkt att stanna där och jag fick sannerligen ett tecken för att göra det.

image98

men Super 8 och poolen lockade för mycket.

Tidigare inlägg