Donnie Disko Darko.

när man lyssnar på musik i sin vardag blir allt mycket bättre. särskilt när man lyssnar i lurar så att man inte hör så mycket annat och nästan befinner sig i en egen värld. med självvald musik i vardagen känns det som en film, en bra film! det är precis det man behöver ibland. 

av hushållssysslor så hatar jag disk mest, det är liksom ett djupt, äcklande hat. men med filmmusiken till Donnie Darko så känns inte ens disken så farlig. då känns det istället som att jag håller på med något mystiskt och oförklarligt i mitt plötsligt mycket mer spännande kök.

fast när jag hade på samma musik på en becksvart ensam färd i bil från Öland till Stockholm så var det nästan som om jag befann mig i en psykologisk thriller. och det är lite för spännande faktiskt!

sen behöver det ju naturligtvis inte vara filmmusik som just i det här fallet. men jag är lite svag för den genren. ska nog rota fram mitt Alien-soundtrack också..

enough is enough.

nu har jag lagt ner min mobil tre gånger i en tallrik med musli och mjölk. det känns som om det räcker så. som tur var så hade jag ju ätit upp, men det var fortfarande mjölk kvar på botten såklart. mobilstackarn tycks ha överlevt det hela dock. men jag tycker mig känna av vibbar från den som säger; "koncentrera dig mindre på betapet och mer på mig". så nu åker jag till jobbet.

någonting är skumt i Liljeholmen.

i Liljeholmen, har jag hört det berättas, finns en hissbana. man kan komma till den genom tunnelbanan. den går upp till ett högt, högt berg. långt över allt land, nästan bland molnen tror jag, där ligger målet för hissbanan: Nybohov. hissbanan är 230 meter och fram till 1970 så kostade det 25 öre att åka. nu kostar det ingenting och man får dessutom ressällskap. det sitter nämligen alltid en vakt i hissen. jag inbillar mig att han har en söt vinröd uniform i plysch och en matchande hatt. att hissen är inredd med heltäckningsmatta och gramofonspelare. att man genom att kliva in i hissen förflyttar sig till en svunnen epok när alla var hyvens människor och ingen hade hört talas om ordleksprogram på eftermiddagstv. sen när man kliver ur hissen däruppe bland molnen och tackar vaktgubben för resan så är man plötsligt i värld 3.1 i Super Mario Bros från -84. men man har stjärnan hela tiden. tänk dig: hela tiden!

jävlar vilket bra avbrott från vardagen. jag antar att hissbanan inte är så här spännande i verkligheten. men nu vågar jag inte åka dit och titta av rädsla att bli alltför besviken.

fast i förrådet.

vårt källarförråd är som alla andra källarförråd helt belamrat med prylar. allt som inte får plats i lägenheten, som står i vägen eller som vi nog inte använder så mycket hamnar därnere. och det är ju ingen planerad flytt av föremål oftast heller. typ "shit nu får vi gäster, vi slänger in grejerna i källarförrådet!" då ser lägenheten väldigt fin och ordningssam ut för stunden, i längden blir dock förrådet mindre ordningssamt. i och för sig antar jag att allas,  i alla fall dom flestas förråd inte är så välsorterade. vårt börjar dock bli ett katastrofområde. man har ingen aning om vad som finns därnere eller var det finns. ett annat stort problem är hur fan man ska komma in i själva förrådsutrymmet och sen även lyckas klättra/kravla/slå sig ut därifrån igen. 

det som jag är mest irriterad på är ändå att lampan därnere i källaren går på en jävla timer. den släcks efter cirka 2-3 minuter, alltså vid det tillfälle när man tagit sig i i förrådet, möjligtvis hittat grejen man kom dit för, kanske står man och balanserar med en tung låda i famnen och ska ta sig ut förbi den extra svåra kontorsstolen som ligger ner och spretar, då händer det! lyset släcks och det blir totalt bäcksvart. i det läget är det väldigt svårt att behålla lugnet. hur i helvete har dom tänkt med den där timern? ok, det är bra att spara el och så men hur ofta hinner man klart i förrådet på 2 minuter? jag har varit därnere och kämpat flera dagar förra veckan, svettats, svurit och faktiskt kommit upp med en hel del fynd. som tex. cykelnycklarna jag anklagat mamma för att undanhålla mig. tvättmedel och sköljmedel som räcker för ett år. sladdar, kablar och kontakter i en sån mängd att jag skulle kunna starta ett sånt där sladdstånd som gubbar har på Vårbergs (fd Skärholmens) loppmarknad. 

jag antar att jag och H behöver ta tag i förrådet helt enkelt. jag ska försöka övertala henne om att vi faktiskt ska ha ett stånd på loppmarknaden. det verkar ju så roligt!

tragik i pantrummet.

i den eminenta förorten Vårberg, även kallad Bårberg eller Vårberg-berg så har Ica-butiken ett separat pantrum utanför affären. man går alltså alltid förbi det från tunnelbanan hem. härom dagen utspelades då något tragiskt när jag gick förbi. en liten unge hade pantat sina grejer och skulle få den välförtjänta belöningen av ett par kronor. men försynen ville annorlunda. ungen var tyvärr för kort för att nå pengaknappen, men tillräckligt lång för att nå biståndsknappen. vilket hemskt, hemskt dilemma! kanske växte ungen upp bitter och snål eller så växte han upp och blev volontär i ett fattigt land.

det kanske borde vara jättesvårt att trycka på pengaknappen och jättelätt att trycka på biståndsknappen. typ att pengaknappen alltid kunde vara inkletad med något äckligt, eller vara så trög att den inte gick att trycka in, eller vara så svår att lokalisera att man gav upp. typ på sidan under maskinen i ett dammigt hörn. sen kunde man ju också byta namn på knapparna och kalla den ena EGO-knappen och den andra GÖR NÅGOT FÖR EN MEDMÄNNISKA-knappen. med texten bredvid "vilken väljer du?". 

pantpengar är faktiskt en så försvinnande liten inkomst hos alla (utom möjligen hos ungar) som lätt skulle kunna avvaras i förmån för någon som behöver den bättre. jag ska nog genomföra en kupp i pantrummet..
något liknande den jag utförde på Löttorps-Ica. även om den kuppen inte hade ett lika ärofyllt syfte. den ville bara befria folk från att pröva Icas oliver med citron i, som är oätbara. jag skrev helt enkelt "akta, äckligt!" på den vita prisuppgiftlappen på hyllkanten. och hoppades att det kunde gör någons vardag lite mer förnöjsam.


Grinchen & Jultomten är ihop.

ojojoj vi kommer att bli rika som små troll. två heltidsjobb har vi skrapat ihop nu och en inneboende. samt att dom nu dyrt och heligt har lovat att vår check på 11.000 ska komma inom en vecka. det blir alltså en glad jul i år också, med julklappar dessutom. en detalj är väl dock att jag går under namnet Jultomten och H går under namnet Grinchen. men tidigare jular har det ju fungerat ändå, jag smäller upp en massa pynt och tjatar tills jag får en julgran (det är ju såå roligt för katterna.. bl.a.) sen är det väldigt lätt att lura in Grinchen i julstämningen genom att tända ljus och ständigt baka nya satser lussebullar med henne.

vem ringer?

nuförtiden har man ingen aning om vem som ringer eller vad det kan handla om. vi har lagt ut en annons för att få bilen såld och en annan för att hyra ut vårt gästrum. dessutom ska en ugnskille komma och laga vår ugn och några andra typer komma och fixa lite smått och gott som inte fungerar i lägenheten. hyrbilsfirman från lång tid tillbaka ringer och vill ha pengar. H söker en massa jobb från vilka folk ringer. allt känns lite upp och ner vänt och tokigt. men vi börjar nog få koll på saker och ting, kanske. en norrlänning ska nog flytta in i gästrummet om en vecka och flera har hört av sig om bilen. dessutom så har det kommit in pengar från en känd välgörare. tack G!

vi har beställt en ny dator eftersom den kattkissade blev knalldöd. försäkringsbolaget ersätter inte skador orskade av djur. enligt henne jag pratade med "ska djur inte göra så". äh, bra hållning av försäkringsbolaget, dom är verkligen så jävla smitiga. man kan ju aldrig få ut några pengar, vilket ju faktiskt är försäkringars enda funktion.

checken från Amerikatt fortsätter att lysa med sin frånvaro trots fagra löften.

med en rullator kan man handla mycket öl.

gammlingar är verkligen inte så oskyldiga som man kan tro. den här berättelsen utspelar sig på ett servicehus för äldre i Örebro. ett sånt där ställe där man har sin egen lägenhet men även gemensamma utrymmen och personal som hjälper en. från början verkar det ha varit så att det inte var så många som hade rullator. så den gamlingen som faktiskt hade en fick hela tiden låna ut den till dom andra. den var mycket populär. och vad använde dom den till? inte små söta promender till parken ska jag tala om. utan till affären/systemet för att köpa flak med öl! gamlingar alltså, dom är oförbätterliga.

träningsvärk av att torka damm av blad.

min mamma berättade idag att hon en dag tröttnat på att växten nere i entrén till vårt hus var dammig. hon gick alltså ner med trasan i högsta hugg och började damma av blad efter blad. det var en ganska stor sån där typisk entré och företagsväxt. dagen efter hade hon en väldig träningsvärk. jag vet inte vad som låter underligast i mina öron, gå ner att damma en växt i entrén eller att man sen får träningsvärk av det.

min mamma hör dåligt.

min mamma skulle på uppdrag av mormor köpa halksockor till henne. halksockor för vuxna visade sig vara svårt att uppbringa. mamma sprang omkring där i affärerna och frågade om dom hade några halksockor för vuxna men fick nej överallt. på Kappahl frågade hon tjejen om hon visste var man kunde hitta sådana. till svar fick hon något väldigt konstigt:

-Zooaffären.

mamma berättade detta för mig sen och erkände att hon möjligtvis kunde ha hört fel. för det verkade ju väldigt underligt att zoo-affärer skulle ha vuxen-halksockor. men hon kunde inte komma på vad det var tjejen möjligtvis kunde ha sagt som liknande zoo. jag hade dock inte samma svårighet att sa till min kära moder att tjejen måste ha sagt skoaffären. mysteriet var löst och mamma hittade tillslut ett par halksockor till mormor. som tur var gick hon inte till zooaffären och hörde sig för...

Gladpack.

snarare Surpack, för när har plastfolie någonsin gjort någon glad. G stod i köket härom dagen och förbannade Gladpackets existens och värre blev det när han kom på att han faktiskt skulle behöva använda det strax. han stod där och försökte först få ut det ur förpackningen, sen riva av det och slutligen applicera det på den aktuella tallriken. inget av dessa moment gick smärtfritt, som de flesta är bekanta med så vill foliehelvetet inget hellre än att bli en liten obrukbar plastklump.

men räddningen är här! jag tittade på Rachel Ray dagen efter och en tant hade skickat in värsta höjdartipset. man ska tydligen förvara Gladpacket i frysen, då är det hur lätt som helst att använda sen. tacka vet jag gamla husmorstips.


bad vägkarta.

bad camping skyltar fungerar dåligt för engelska turister. det är konstaterat.

jag ska göra en bad vägkarta, en förteckning över de ställen i Sverige där du verkligen inte ska stanna till med bilen. eller möjligtvis just stanna till, notera misären och sen åka vidare till något bättre. iofs är det svårt att hitta "något bättre". måste alla vägkrogar ha samma skit, kan dom inte ha åtminstone olika slags skit? någon skulle tex. kunna ha vegetarisk skit, någon indisk skit osv.

matsäck kan ju vara trevligt om man lyckas stanna på något ställe som inte är en sunkig rastplats. men har man en flickvän som inte äter rester och klassificerar matsäck som rester, ja då är det svårt.

E22:an är inte för gourmander, det är ett som är säkert.

Fighting Fia

för att förnya den svenska sällskapsspels-giganten Fia med Knuff så har jag tänkt utveckla en lite häfftigare version. när jag var en liten flicksnärta hade jag förstås problem med spelsinnet och kunde inte ens spela den vanliga Knuff-versionen. eftersom jag blev väldigt arg så fick vi spela den lite mesigare versionen Fia med Puss. det låter som jag växte upp hos en trevlig 70-talsfamilj. även om det var på 80-talet.

men alltså den nya version ska vara jävligt tuff och heta Fighting Fia. det kommer att vara ett tv-spel, kanske i stil med Nintendo Wii. lite åt det virtuella hållet där man fysiskt i en annan dimension kan knuffa de andra spelarna över brädet. det kommer antagligen bli en hit på konfliktfyllda släktträffar..

frisören i Löttorp heter Marianne.

jag har hört att det finns en som klipper hår här i byn. hon heter Marianne och är en tant. jag har också hört att hon bara kan klippa gubbfrisyr. H vågar absolut inte gå till henne fast det bara kostar 200kr. hennes syster vågar inte heller gå. men jag tror nog att jag ska boka mig en tid hos tant Marianne. klippa topparna kan väl inte resultera i en gubbfrisyr? det är ju ändå bara kor, hästar, katter, fåglar, rådjur, rävar och möss som ser mig här i obygden.
förresten, ska jag nog be Marianne att klippa nåt hippt...


riktigt on the edge...

det finns två sätt att indela familjer på.

de med vassa knivar och de med slöa.

jag trodde länge att knivar var slöa eller åtminstonne att alla utom tv-kockar hade slöa knivar. att så inte var fallet har jag fått lära mig den vassa vägen. det kan exempelvis gå väldigt fel när en avkomma från en vassknivsfamilj och en avkomma från en slöknivsfamilj bildar gemensamt kök. eller när en person från en slöknivsfamilj är hemma hos en vassknivsfamilj och hjälper till i köket. slöknivsmänniskan ligger jävligt risigt till när hon/han hanterar kniven på samma vårdslösa sätt som hemma.resultatet blir ofta blod och tandagnisslan.

c-uppsats är mycket nervprövande.

men nu är mästerverket klart och mitt liv kommer att ges mig åter? det kan iofs fortfarande ske katastrofer som att jag typ glömmer att ladda upp den och maila in den imorgon. eller så kanske jag glömmer att gå på ventileringen. eller hemska tanke blir totalt sågad. skulle någon mot all möjlig förmodan vilja läsa: "Are women corrupt enought? - What impact does gender have for political participation in clientelistic systems?"
ja då är det bara att säga till!

piiiiiip

jag julhandlade med min syster idag. hon hade köpt jeans dagen innan. dom i affären hade tydlligen inte larmat av ordentligt. i varje affär pep hon på vägen in och ut. det är inte så praktiskt att julhandla med en pipande syster..

dans i matkön.

gå in och titta på dagens dans. 

http://dance.bloggspace.se

rekommenderas varmt!

jag känner en sjöman.

han är livslevade och under trettio år. han har inte skägg, träben, papegoja eller ögonlapp. men han brukar utstöta ett och annat "Arrgh". jag inbillar mig alltså inte att han är pirat även om det skulle vara snäppet mer spännande, utan har en mer romantisk, sjömansk syn på det hela.

han står där muskulös och redig i sin stiliga sjömanskostym, uppe på däck, spanandes mot fjärran. måsar skränar och vidderna är oändliga. ombord finns en tunna äpplen och rikligt med rom. det kommer att dröja många veckor tills han står stadigt på land igen.

jag vet ju att han för tillfället har praktik på en färja typ i Norge som har en sträckning på tre och en halv timma. 

men han har i alla fall inte tillgång till internet...

får jag komma in?

på vägen hem till mig passerar jag i centrum en lokal med roliga saker som är full av folk. det är ett café, biljardhall, datorer och säkert en massa annat roligt som jag inte kan se utifrån. i början sa jag till H att där måste vi ju hänga, spela biljard, fika och så. men hon såg uppmärksamt att på skylten står det under namnet att det bara är för medlemmar. och om man faktiskt tittar på vilka som befinner sig i lokalen så är det bara vad som ser ut som muslimska män.

kommer jag att få gå med? och hur kommer jag och H tas emot? två små flickor som pussar på varandra då och då. jag måste nästan gå in och fråga om jag får komma in.

fortsättning följer...

Tidigare inlägg