Carin Livh-Hjulström
här är sattyget, för er som inte kopplade ihop namnet med ett ansikte...
riktigt on the edge...
det finns två sätt att indela familjer på.
de med vassa knivar och de med slöa.
jag trodde länge att knivar var slöa eller åtminstonne att alla utom tv-kockar hade slöa knivar. att så inte var fallet har jag fått lära mig den vassa vägen. det kan exempelvis gå väldigt fel när en avkomma från en vassknivsfamilj och en avkomma från en slöknivsfamilj bildar gemensamt kök. eller när en person från en slöknivsfamilj är hemma hos en vassknivsfamilj och hjälper till i köket. slöknivsmänniskan ligger jävligt risigt till när hon/han hanterar kniven på samma vårdslösa sätt som hemma.resultatet blir ofta blod och tandagnisslan.
de med vassa knivar och de med slöa.
jag trodde länge att knivar var slöa eller åtminstonne att alla utom tv-kockar hade slöa knivar. att så inte var fallet har jag fått lära mig den vassa vägen. det kan exempelvis gå väldigt fel när en avkomma från en vassknivsfamilj och en avkomma från en slöknivsfamilj bildar gemensamt kök. eller när en person från en slöknivsfamilj är hemma hos en vassknivsfamilj och hjälper till i köket. slöknivsmänniskan ligger jävligt risigt till när hon/han hanterar kniven på samma vårdslösa sätt som hemma.resultatet blir ofta blod och tandagnisslan.
carin hjulström-livh, försvinn!
hon är överallt hela tiden. varför!?
carins och min relation började när hon var programledare för 21.30 tillsammans med en rad andra. dom hade en kväll var. programmet var hyffsat dåligt, alltså av normal svensk kvalité. dom bästa programledarna fick jobba kvar med programmet. svt valde då ut carin och en till. vem på svt har carin en hållhake på frågar jag mig. hon ställer helt intetsägande frågor och har ingen som helst personlighet. hon är så tråkig så att det är irriterande. men det är kanske vad svt söker i sin mainstream-underhållning.
dom bara fortsätter att anlita henne. när man ser ett riktigt dåligt program är det bara att kika i eftertexterna och vems namn står där om inte carins. barnprogrammet amigo tex. som till och med min okräsna 10-åriga lillesyster tycker suger. det har carin producerat.
håll kvinnan borta från tv-rutan.
snälla.
min musikkarriär ligger på is.
det hela är blogg.se fel! jag kan ju liksom inte ladda upp min två hitlåtar. dom är baserade på mina katter. den ena låten heter "Måd"och den andra heter "Målger". dom sprids i och för sig som en löpeld från mobiltelefon till mobiltelefon i ringsignalsform. men kommer det här ta mig hela vägen till billboard-listan?
tveksamt.
tidningar på bondens toalett.
för tillfället bor ju jag liksom i öländska vildmarken på en bondgård i ett naturreservat. här har jag upptäckt tidningarna jag inte visste fanns (fast jag varit brevbärare i sex år) och artiklar jag inte visste att jag ville läsa. tänkte erbjuda några smakprov.
"Highlandbladet" med artikeln "Howdy!"
"Skogen - den obundna skogstidningen" med artikeln "Vi blev med skog och barn samtidigt"
"Fårskötsel" med artikeln "Elitlamm"
tipsen är till både lantfolk och stadsfolk. håll till godo.
du får under inga omständigheter gå in i rummet.
visst finns det i alla filmer minst ett rum i något hus som man inte får gå in i? (obs, inte statistiskt säkerställt) det är i alla fall min erfarenhet. den nyanlände får en tour runt huset men visas inte det där mystiska låsta rummet. frågar kanske varför eller så uppdags det hela senare. måste vara världens minst överraskande filmstory.
jaha, dom är olyckliga och elaka för att deras lilla dotter dog och sen dess har hennes rum stått orört i 12 år. men ja, va bra! den nyanlände ger dom livet åter, rummet låses upp och rustas upp. kanske till ny barnkammare. quell överraskning.
panter, man eller kvinna.
jag blir så besviken varje gång jag ser den där kaffereklamen på tv. först glider det omkring värsta snygga svarta pantern. skitsnygg, cool och så vidare. sen förvandlas den varje gång, på slutet till en vit man. vem vill ha det liksom? när man kan få en snygg svart panter, eller ja åtminstone en snygg svart brud...
det blir ju en sån jävla besvikelse varje gång. kan pantern inte typ var tredje gång vara en panter, kvinna eller man i slutet på reklamsnutten? på det viset blir ju liksom alla nöjda också. reklamen når alla målgrupper. inte bara heterosexuella människor som gillar andra människor. utan också andra människor som jag och så skulle nog mina katter titta också.
alice och jag.
se den filmen.
om du känner dig som en alien,
om du känner dig feministiskt lagd,
om du gillar tanter.
(jag såg den med min mamma. det är den enda film jag varit på där 98% av publik var 50+ kvinnor)
Tom Hanks hyllar kommunismen.
ja, men det var väl oväntat. skulle helylle amerikanen som bara gör politiskt helkorrekta filmer och som minsann varit gift med samma vackra kvinna hela jävla livet hylla kommunismen?
ja.
i hans film, Polarexpressen, finns det tydliga bevis på detta. i rollen som Kim Jong Il ser vi jultomten och i rollen som det nordkoreanska folket ser vi nissarna. det är liksom glasklart, kan inte missuppfattas. tomten (Kim) står uppe på tomteverkstans (palatsets) balkong och vinkar/talar till massorna därutanför. dom uppträder helt i nordkoreansk stil unisont. värsta showen utspelar sig där massan är tillsynes en. helheten är allt, nissen (individen) inget.
kanske tolkar jag ofta saker som queer-läckage och kommunism-läckage. (se bla. tidigare text om Tetris och planekonomi) men hallå, det är ju så tydligt!
aguilera är en besvikelse.
en nästan dagligt förekommande företelse är den genuina besvikelse man upplever när man tror att en låt är en annan. man lyssnar antagligen på radio och så kommer det, introt man älskar till låten man älskar. eller åtminstonne så känner man igen introt men kommer inte ihåg vilken gudomlig låt det tillhör. men snart ska man få veta!
det är då det händer. när man sitter där och njuter och bara väntar på att frida hyvönen ska börja sjunga. det är då christina agueilera istället börjar skrika och walea.
besvikelsen är stor.
c-uppsats är mycket nervprövande.
men nu är mästerverket klart och mitt liv kommer att ges mig åter? det kan iofs fortfarande ske katastrofer som att jag typ glömmer att ladda upp den och maila in den imorgon. eller så kanske jag glömmer att gå på ventileringen. eller hemska tanke blir totalt sågad. skulle någon mot all möjlig förmodan vilja läsa: "Are women corrupt enought? - What impact does gender have for political participation in clientelistic systems?"
ja då är det bara att säga till!