mangopulp.

nuförtiden har man ingen aning om vem som ringer eller vad det kan handla om. vi har lagt ut en annons för att få bilen såld och en annan för att hyra ut vårt gästrum. dessutom ska en ugnskille komma och laga vår ugn och några andra typer komma och fixa lite smått och gott som inte fungerar i lägenheten. hyrbilsfirman från lång tid tillbaka ringer och vill ha pengar. H söker en massa jobb från vilka folk ringer. allt känns lite upp och ner vänt och tokigt. men vi börjar nog få koll på saker och ting, kanske. en norrlänning ska nog flytta in i gästrummet om en vecka och flera har hört av sig om bilen. dessutom så har det kommit in pengar från en känd välgörare. tack G!

vi har beställt en ny dator eftersom den kattkissade blev knalldöd. försäkringsbolaget ersätter inte skador orskade av djur. enligt henne jag pratade med "ska djur inte göra så". äh, bra hållning av försäkringsbolaget, dom är verkligen så jävla smitiga. man kan ju aldrig få ut några pengar, vilket ju faktiskt är försäkringars enda funktion.

checken från Amerikatt fortsätter att lysa med sin frånvaro trots fagra löften.

alla läser ju tydligen Stieg Larsson böckerna nu. det gör även jag och tycker dom är väldigt bra trots att det är deckare. avsaknad av poliser, ovanliga karaktärer och det journalistiska gör dom läsvärda. sen är dom ju spännande som sjutton. det som jag lite har hakat upp mig på är dock en fras som återkommer alldeles för ofta. ungefär varje nytt kapitel och ibland känns det som varje stycke börjar med den. detta gäller främst Lisbeth och Mickael, huvudkaraktärerna, men även alla andra. dom sätter alltid på kaffebryggaren, alltså alltid! på morgonen är det väl inte så konstigt, men om dom vaknar mitt i natten så sätter dom också på den. det måste vara ett oändligt kaffedrickande, som i och för sig många svenskar sysslar med. det börjar bara kännas ganska tråkigt och inte så påhittigt att läsa samma mening om och om igen. med variationen att dom cirka varannan gång det nämns även brer smörgåsar. skörbjuggen tycks vara nära.

men Stieg Larsson var väl säkert själv en väldigt stor kaffedrickare och smörgåsätare. och anledningen till att jag hakar upp mig kan ju möjligtvis vara att jag inte dricker kaffe. H påpekar att det även kan vara för att jag älskar smörgåsar som jag tänker på det.

har någon annan tänkt på den här väldigt ofta förekommande detaljen?

gammlingar är verkligen inte så oskyldiga som man kan tro. den här berättelsen utspelar sig på ett servicehus för äldre i Örebro. ett sånt där ställe där man har sin egen lägenhet men även gemensamma utrymmen och personal som hjälper en. från början verkar det ha varit så att det inte var så många som hade rullator. så den gamlingen som faktiskt hade en fick hela tiden låna ut den till dom andra. den var mycket populär. och vad använde dom den till? inte små söta promender till parken ska jag tala om. utan till affären/systemet för att köpa flak med öl! gamlingar alltså, dom är oförbätterliga.

Bulgariens hetaste resmål är ju tydligen Sunny Beach, ja och Aftonbladets hetaste nyhet tycks också vara Sunny Beach. jag tycker inte att namnet klingar särskilt bulgariskt, men vad vet jag? jag har inte varit där och jag kan inte bulgariska. många svenskar har dock varit där, nu senast min lillasyster och hennes mamma. dom upplevde inte det hela som skräckfullt utan ungefär som vanlig charter. nu till det förvånande, min momor D har varit på Sunny Beach, även om hon uttalar det Sunny Bitch! hon måste ha varit där någon gång på 70-talet och det hette alltså redan då något obulgariskt. jag tror dock inte att det hette Sunny Bitch, även om det vore hysteriskt roligt om det först hetat det och sedan bytt namn till mer politiskt korrekta Beach.

momor uttalar även soffan på ett annorlunda sätt, varje gång och helt medvetet som:

sof-fan. för att kunna sticka in en fasansfull svordom utan att bli det minsta klandrad. sån är hon, min tuffa mormor.

vilket är rekordet för en utgången produkt som forfarande går att använda? det måste ju finnas ett. det finns rekord för allt. jag tror att en kanel som gick ut 1982 måste komma rätt högt upp på listan. denna kanel måste rimligtvis ha inhandlats sent 70-tal, antagligen i Värmland. kanelen befinner sig på en öde ö i ett hus som inte klassas som hus. men ett bovärdigt hus är det dock! varje sommar så säger H till sin mamma:

-men, mamma, den här kanelen är ju äldre än mig!

dom fotsätter dock att använda kanelen och den smakar tydligen fortfarande kanel. jag antar att dom använder typ ett dammkorn kanel varje gång dom är där. jag har bara varit där en gång, men då undlätt dom att visa denna släktklenod. det gör mig mycket upprörd och jag ska kräva att få äta av den nästa gång.

bloggen ligger ganska så nere nu eftersom vår katt Målger har kissat på vår ibook som därmed dog. detta hände i bilen upp från Öland. han kunde inte gå på toan eftersom hans syrra Måd låg inne på katt-toan (tryggaste stället enligt henne när man åker bil). då valde Målger att vandra fram till passagerarsätet, sätta sig på golvet vid H:s fötter och kissa på tygpåsen i vilken datorn låg. datorn blev kaputt och det kostar 14.000 att laga. lika mycket som att köpa en ny. vi har dessutom fått påringning från en hyrbilsfirma som har glömt dra 7.000 kr från oss efter vår USA-resa. nu vill dom ha dom pengarna. det kan även tilläggas att säkerhetsdepositionen på vår lägenhet i New York inte har betalats tillbaka till oss än. 11.000 var den.

bloggen ligger alltså nere. och familjen med flickorna och katterna i Vårberg är fattigare än kyrkråttor.

min mamma berättade idag att hon en dag tröttnat på att växten nere i entrén till vårt hus var dammig. hon gick alltså ner med trasan i högsta hugg och började damma av blad efter blad. det var en ganska stor sån där typisk entré och företagsväxt. dagen efter hade hon en väldig träningsvärk. jag vet inte vad som låter underligast i mina öron, gå ner att damma en växt i entrén eller att man sen får träningsvärk av det.

när det krävs två års erfarenhet för att bli diskare? liksom diskare! hur jävla svårt kan det vara? samt, blir man bättre och bättre på att diska dag för dag under en två-årsperiod? det verkar mycket osannolikt tycker jag. tur att jag har fått tag på ett jobb, känns lite som en lyckoträff. tänk om jag var yngre, inte hade jobbat och pluggat förut och dessutom hade ett utländskt namn. då skulle det vara helt jävla kört.

min mamma skulle på uppdrag av mormor köpa halksockor till henne. halksockor för vuxna visade sig vara svårt att uppbringa. mamma sprang omkring där i affärerna och frågade om dom hade några halksockor för vuxna men fick nej överallt. på Kappahl frågade hon tjejen om hon visste var man kunde hitta sådana. till svar fick hon något väldigt konstigt:

-Zooaffären.

mamma berättade detta för mig sen och erkände att hon möjligtvis kunde ha hört fel. för det verkade ju väldigt underligt att zoo-affärer skulle ha vuxen-halksockor. men hon kunde inte komma på vad det var tjejen möjligtvis kunde ha sagt som liknande zoo. jag hade dock inte samma svårighet att sa till min kära moder att tjejen måste ha sagt skoaffären. mysteriet var löst och mamma hittade tillslut ett par halksockor till mormor. som tur var gick hon inte till zooaffären och hörde sig för...

det skulle man nämligen kunna tro med tanke på vad min momor säger om dom. hon är lite som en av damerna i Little Britain. hon som ska beskriva män, bla för en polis efter hon har bevittnat ett rån. alla är enligt henne "gorgeous". min mormor använder lite olika ord som, snygg, vacker och diva (som jag tror mest syftar på någon som är piffad och fin, typ filmstjärne-klädd-sminkad-snygg). det passar inte in i min bild av sliten och grå vårdpersonal, men det är ju trevligt om hemtjänsten har blivit det nya glamouryrket. en väldigt rolig vändning. 

men min väldigt diva-aktiga (fortfarande mormors användning av ordet, jag lovar) lillasyster ska ju börja jobba på Hemfrid nu, så det kanske verkligen är så att skityrken har blivit attraktiva. Hemfrid är ett företag som tilhandahåller hushållsnära tjänster, alltså pigjobb. chef är den där galna Äntligen hemma-tanten Evelyn. ni vet hon som bryter så in i helvetet så man undrar hur hon kan få vara på tv. (men det är kanske ok när man kommer från England och inte Iran) jag har bara sett henne en gång, då i ett väldigt långt inslag där hon lärde tv-publiken hur man dammsög... hon är tydligen någon sorts städexpert, bara det glamouröst, expert liksom!

men ja, jag vet, unga (snygga) tjejer kan inte få några andra jobb än skitjobben, kunde dom det skulle dom inte jobba som pigor eller hemtjänstpersonal. kanske ändå att det skulle kunna bidra till en förändrad bild av dessa yrken. fast who am I kidding? det behövs vita män i dessa yrken för att det ska kunna ske någon som helst förändring. här som överallt annars.

det finns en etiopisk man inom hemtjänsten hos min mormor som hon säger är mycket populär bland åldringarna. han är så duktig! men han duschar inga tanter, det går emot hans religion.



Evelyn rensar glatt avlopp.

det bor ett psykotiskt troll i min mammas kök. det sitter på en cykel på fönsterbrädet. två gånger i dag har det cyklat ner därifrån och långt bort på golvet. senast när jag stog och lagade mat så hörde ett ljud bakom mig. och vem var det om inte det psykotiska trollet som kört ner från fönsterbrädet via en pall, ner på golvet och var på väg rakt emot mig. jag tror att trollet är besatt.