mangopulp.

här på gården bor en sagokatt. hon har vit tjock päls som liksom är sådär fluffig och har alldeles himmelsblå ögon. hon ser ut som en leksakskatt. Himla heter hon och är antagligen den bästa underhållningen här på gården. hon är döv och stum (ja, på riktigt, båda), ser dåligt samt är den segaste katten i mannaminne. hon kan inte mjaua men har för sig väldigt konstiga ljud mest hela tiden. särskilt när hon sover bredvid ens huvud på natten. hon grymtar och smaskar i ett. det låter ibland ganska högt och väldigt roligt. hon står still på stället och trampar med framtassarna också i någon sorts trans, det kan hon hålla på med i flera minuter. vilket också kan vara något enerverande på natten och hon trampar på ens rygg. annars rör hon sig väldigt, väldigt långsamt och sitter och stirrar på ingenting.

när man är ute och jobbar följer hon efter en överallt och går precis framför fötterna och vrider huvudet bakåt hela tiden för att se om man är med. hennes favoritställe att ligga på är min mjuka mage när jag ligger i soffan om kvällarna. men annars kan man hitta henne på de mest konstiga ställena. sovandes på köksbänken, liggandes i badrumsskåpet, balanserandes vilandes högst upp på vedstapeln, på alla bord, i alla fönster, i krukväxter och nu senast mitt på fatet med pistagenötter. ett stort blått fat där hon hade placera sig som en boll mitt i. hon såg ut som en liten gräddtårta.

hon tycker även att det är roligt att daska till våra stackars stadskatter när dom går förbi. ytterligare en av hennes egenskaper är den eminenta förmågan att bli instängd. sist blev hon instängd i verkstan i minst ett dygn. sen luktade hon olja och färg..

hennes syster Humla är också något speciell.