mangopulp.

alltså, han lär ju vara den perfekte mannen! jag har varit småkär i honom länge. därför fick jag en bok med en himla massa ernst-citat i julklapp. naturligtvis kände jag ju redan ernst utan och innan (har ju bla. skrivit en tenta om honom som genusvariation i mainstream-media!), men nu kom jag honom liksom ännu närmare.

han säger saker som:

"Nu kan inte jag vara kvar här längre. Jag börjar få sådana där konstiga ögon. Jag ser en massa möjligheter."

"Jag har målat en fondvägg. Sådan är jag, jag luras lite, håller på lite bakom ryggen på er."

"Taket och golvet tillsammans gör att det här rummet känns jättespännande."

"Nu sitter kaklet där och jag tycker det blev riktigt bra, fast det är väldigt rutigt."

"Jag hoppas det uppstår en viss förvirring, det vore skönt."

"Själv var jag barn i Degerfors under 1960-talet men hade jag fått valt så hade jag hellre varit vuxen."

han är så otroligt positiv, kreativ, rolig och mysig. man kan förstå om han varit ett tacksamt mobboffer och orsak till förvirrig om både det ena och det andra under sin livstid.

ernst - bli min kompis!

jag känner för resten en livs levande vanlig ernst, fast han heter gunnar...