aguilera är en besvikelse.
en nästan dagligt förekommande företelse är den genuina besvikelse man upplever när man tror att en låt är en annan. man lyssnar antagligen på radio och så kommer det, introt man älskar till låten man älskar. eller åtminstonne så känner man igen introt men kommer inte ihåg vilken gudomlig låt det tillhör. men snart ska man få veta!
det är då det händer. när man sitter där och njuter och bara väntar på att frida hyvönen ska börja sjunga. det är då christina agueilera istället börjar skrika och walea.
besvikelsen är stor.
Kommentarer
Postat av: h.
Ha!
Jag trodde jag var den enda Christina-röst-hataren
i den här lägenheten, du brukar ju försvara henne,
nu kommer det fram!
Trackback