boxningstips.
när man boxas med katter är det bra om man har vantar på sig. dom är nämligen inte alltid så noga med att fälla in klorna. dom blandar även ihop boxning med brottning och med slagsmål utan regler. detta är ett varningens ord som är baserat på egen efarenhet. man ska särskilt akta sig för katten Måd i sådan här sammanhang.
tillägg.
just det, jag har även trott nu i två års tid att House går på femman. det gör det inte, så det är tur att någon annan i familjen vet vilken kanal det går på. detta trots att tv-tidningen är min favoritlektyr..
vilket år är det i år? 2008?
jag har verkligen inte koll på någonting överhuvudtaget. jag verkar till exempel ha bestämt mig för att det är 2008, vilket delvis känns skönt för att det är ett bestämt år i alla fall. istället för flera som jag brukar vela mellan. jag vet aldrig vilket datum eller vilken dag det är. ibland är jag även osäker på årstiden. värst är det under de långa vår och höstarna. en höst var jag verkligen säker på att det var våren året efter...
så här håller jag på. därför känns det inte så farligt att jag ska jobba 4 lördagar och 1 söndag nästa månad. liksom vad spelar det mig för roll? jag har ju ändå ingen aning om vilken dag i veckan det är. jag har ju ingen aning om något. jag har hört att utvecklingsstörda personer ofta har svårt med tid och klockan och så. jag har ju länge hävdat att jag har en cp-skada som kommer och går. H protesterar mot detta resonerande och säger ideligen att cp-skada föds man med. jag är inte lika övertygad om detta konstaterade fakta, jag vill mena att jag har en speciell sorts cp-skada. inte för att cp-skada har något med utvecklingsstörning att göra, men ändå.
jag skulle ju lite förment kunna gå och hävda att jag står över tid som fenomen. att det är en social konstruktion som så mycket annan idioti. det skulle dock göra mig till ett större ufo än jag redan är. så jag fortsätter väl att försöka hålla koll på årstider och veckodagar och sånt. men jag vägrar faktiskt att lära mig vilket veckonummer det är. det är fullkomligt omöjligt.
fast i förrådet.
vårt källarförråd är som alla andra källarförråd helt belamrat med prylar. allt som inte får plats i lägenheten, som står i vägen eller som vi nog inte använder så mycket hamnar därnere. och det är ju ingen planerad flytt av föremål oftast heller. typ "shit nu får vi gäster, vi slänger in grejerna i källarförrådet!" då ser lägenheten väldigt fin och ordningssam ut för stunden, i längden blir dock förrådet mindre ordningssamt. i och för sig antar jag att allas, i alla fall dom flestas förråd inte är så välsorterade. vårt börjar dock bli ett katastrofområde. man har ingen aning om vad som finns därnere eller var det finns. ett annat stort problem är hur fan man ska komma in i själva förrådsutrymmet och sen även lyckas klättra/kravla/slå sig ut därifrån igen.
det som jag är mest irriterad på är ändå att lampan därnere i källaren går på en jävla timer. den släcks efter cirka 2-3 minuter, alltså vid det tillfälle när man tagit sig i i förrådet, möjligtvis hittat grejen man kom dit för, kanske står man och balanserar med en tung låda i famnen och ska ta sig ut förbi den extra svåra kontorsstolen som ligger ner och spretar, då händer det! lyset släcks och det blir totalt bäcksvart. i det läget är det väldigt svårt att behålla lugnet. hur i helvete har dom tänkt med den där timern? ok, det är bra att spara el och så men hur ofta hinner man klart i förrådet på 2 minuter? jag har varit därnere och kämpat flera dagar förra veckan, svettats, svurit och faktiskt kommit upp med en hel del fynd. som tex. cykelnycklarna jag anklagat mamma för att undanhålla mig. tvättmedel och sköljmedel som räcker för ett år. sladdar, kablar och kontakter i en sån mängd att jag skulle kunna starta ett sånt där sladdstånd som gubbar har på Vårbergs (fd Skärholmens) loppmarknad.
jag antar att jag och H behöver ta tag i förrådet helt enkelt. jag ska försöka övertala henne om att vi faktiskt ska ha ett stånd på loppmarknaden. det verkar ju så roligt!
tragik i pantrummet.
i den eminenta förorten Vårberg, även kallad Bårberg eller Vårberg-berg så har Ica-butiken ett separat pantrum utanför affären. man går alltså alltid förbi det från tunnelbanan hem. härom dagen utspelades då något tragiskt när jag gick förbi. en liten unge hade pantat sina grejer och skulle få den välförtjänta belöningen av ett par kronor. men försynen ville annorlunda. ungen var tyvärr för kort för att nå pengaknappen, men tillräckligt lång för att nå biståndsknappen. vilket hemskt, hemskt dilemma! kanske växte ungen upp bitter och snål eller så växte han upp och blev volontär i ett fattigt land.
det kanske borde vara jättesvårt att trycka på pengaknappen och jättelätt att trycka på biståndsknappen. typ att pengaknappen alltid kunde vara inkletad med något äckligt, eller vara så trög att den inte gick att trycka in, eller vara så svår att lokalisera att man gav upp. typ på sidan under maskinen i ett dammigt hörn. sen kunde man ju också byta namn på knapparna och kalla den ena EGO-knappen och den andra GÖR NÅGOT FÖR EN MEDMÄNNISKA-knappen. med texten bredvid "vilken väljer du?".
pantpengar är faktiskt en så försvinnande liten inkomst hos alla (utom möjligen hos ungar) som lätt skulle kunna avvaras i förmån för någon som behöver den bättre. jag ska nog genomföra en kupp i pantrummet..
något liknande den jag utförde på Löttorps-Ica. även om den kuppen inte hade ett lika ärofyllt syfte. den ville bara befria folk från att pröva Icas oliver med citron i, som är oätbara. jag skrev helt enkelt "akta, äckligt!" på den vita prisuppgiftlappen på hyllkanten. och hoppades att det kunde gör någons vardag lite mer förnöjsam.
Grinchen & Jultomten är ihop.
ojojoj vi kommer att bli rika som små troll. två heltidsjobb har vi skrapat ihop nu och en inneboende. samt att dom nu dyrt och heligt har lovat att vår check på 11.000 ska komma inom en vecka. det blir alltså en glad jul i år också, med julklappar dessutom. en detalj är väl dock att jag går under namnet Jultomten och H går under namnet Grinchen. men tidigare jular har det ju fungerat ändå, jag smäller upp en massa pynt och tjatar tills jag får en julgran (det är ju såå roligt för katterna.. bl.a.) sen är det väldigt lätt att lura in Grinchen i julstämningen genom att tända ljus och ständigt baka nya satser lussebullar med henne.