Brooklyn Pride och Puerto Rican Day Parade.

eftgersom vi lite otimat åker ifrån New York på fredag så missar vi priden som börjar på söndag. sen kommer vi inte fram till San Fransisco förrän när priden där är slut. dessutom blev det ingen utlovad Ölandspride förra året. tur att jag inte är ett sånt där homo som måste gå på pride och som tycker det är det roligaste i hela världen.

ännu mer tur är det att det är Brooklyn Pride precis just idag. det ska vi naturligtvis gå på. dom har paraden på kvällen, vilket atagligen gör det lite festligare. den är högst multikulturell precis som allt i Brooklyn.

sen imorgon kör vi lite mer parad eftersom det är Puerto Ricos nationaldag och typ alla latinamerikaner i New York verkar komma därifrån. det ska bli ett gigantiskt firande inne på Manhattan. vilket kan tyckas lite fel eftersom det är inte där dom flesta Puertoricaner bor...

som ni hör är det alltid någon festival, parad eller firande på gång i den här staden. oftast en massa evenemang samtidigt.

lite skillnad från Stockholm och den endaste, numera utdöda vattenfestivalen. jag använder dock förstås fortfarande ofta uttrycket "vattenfestivaltrångt".

image76

image77

föds amerikanska kvinnor såhär?

ja, jag tror faktiskt det, eftersom allt tyder på det. dom måste födas utan hår på benen! eftersom det är väldigt varmt här och många kvinnor har kjol så kan man se deras ben. speciellt på tunnelbanan där man sitter på varsin lång rad längs fönstren och stirrar på raden av folk på andra sidan. där ser man alla dom olika benen i alla möjliga färger men inte ett hår så långt ögat kan nå. exakt alla, oavsett ålder, stil etc har helt renrakade ben från tå till...ja så långt man kan se. jag har verkligen ansträngt mig för att se minsta lilla stubb, men icke!

är dom överhuvudtaget mänskliga? är hår på benet helt tabu här?

jag skulle kanske inte vara så fokuserad på detta ämne om det inte var så att jag inte rakar mina ben och därför gud förbjude har mina medfödda hår där. det känns som om jag sticker ut, inte för att någon har sagt något, men liksom jag ser hur välrakde dom är så då måste dom kunna se hur orakad jag är.

hur får dom till det förresten, går alla på salong och vaxar sig? det ser onekligen ut så, annars missar man ju liksom något litet hår. men om man vaxar benen måste man väl vänta tills håret växer ut lite innan nästa gång? men då kanske dom har byxor några dagar, eller sjukskriver sig.

jag ska nog starta en kampanj här i det stora landet.

Make your legs a feminist statement!

indisk mat minst en gång i veckan.

ja, man lider inte brist på indiskt här, men det gör man å andra sidan inte i Stockholm heller. det är på Öland som livet blir riktigt svårt.

vi äter såklart indiskt som vanligt här. igår var vår servitör väldigt ung och ja, indisk. första gången jag bad om notan förstod han inte och vi fick in glass. andra gången jag bad om notan förstod han inte och vi fick in Chai-te. Chai och check kan ju låta lite liknande i och för sig..till sist kom en annan kille med notan.

en grej som ofta händer när man är på indisk restaurang här är att man försöker beställa in lassi (en youghurt-drink), servitören upprepar din beställning men med ordet mango före. det går liksom inte att beställa in vanlig lassi, även om alla har det på menyn. det blir alltid automatisk mangolassi. det är väldigt gott, men varför går det inte att beställa bara lassi?

image74

det är ungefär som i ett Simpson avsnitt när familjen är i Australien och Marge ska försöka beställa kaffe. bartendern upprepar hennes beställning men med ordet beer. hon bokstaverar kaffe och han bokstaverar beer.

föresten så kan jag associera alla livets händelser med ett Simpson-avsnitt. pröva mig!

Gotham Comedy Club.

igår var vi på Comedy Club! ni vet ett sånt här stand-up comedy ställe. ungefär ett sånt där som Seinfeild uppträder på i delar av sitt program. vi såg showen Homo Comicus, med några gaykomiker och några "vanliga". 7 komiker totalt som avlöste varandra, dom tre tjejerna var faktiskt bäst. men det mesta var riktigt roligt. det kostade en del dock, först inträde och sen ett two-drinks minimum. men det var det värt. jag ska också bli stå-uppare när jag blir stor!

det roligaste var nästan att det längst fram mot scenen satt en judisk familj från Florida. mamma, pappa och två tjejer på 18 och 20 år. alla komikerna skämtade hejdlöst med och om dom. vad gjorde liksom en judisk familj på en gayshow? dom visste dessutom vad det var dom hade gett sig in på. vi satt också längst fram men slapp vara med på ett så intimt sätt i showen. det är som bekant roligt när det skämtas om andra men inte om sig själv...

image73

Gotham Comedy Club, en av dom stora här i New York.

The Bronx & Queens.

japp, nu har vi sett alla 5 stadsdelar i New York City. mest Brooklyn och Manhattan, men även Staten Island, The Bronx och Queens. jag hade ju stora tankar om att vi skulle gå av på alla 468 tunnelbanestationer som finns här. det har vi inte gjort och kommer heller inte att göra. men stora områden är bara bostäder, så det är inte mycket att se. vi har däremot gjort allt vi verkligen ville och åkt nästan överallt i staden.

att Bronx och Queens blev kvar till sist var nog för att de verkade minst spännande och även visade sig vara det. Bronx var även lite läskigt, delvis för att vi innan läst att vissa delar var bland USA:s fattigaste. man skulle tom se sig för på dagen.. precis som när vi var i Harlem så var vi dom enda vita på tunnelbanan och när vi gick omkring på gatorna. i Harlem bor många svarta som bekant, men i Queens bor mest latinamerikaner och asiater.

överhuvudtaget så är staden väldigt segregerad. det finns faktiskt likt dragna gränser mellan de olika områdena. på ett ställe är alla indier, på ett annat koreaner, på ett annat italienare, kineser, irländare, araber. listan kan göras lång över hur många nationaliteter och kulturer som lever i den här staden. det anmärkningsvärda är dock att dom lever i hyffsat stängda communities. väldigt många talar dålig till obefintlig engelska, vilket känns lite konstigt när man kommer som turist och kan språket bättre.

att jag är vit har jag liksom aldrig egentligen behövt fundera över, men här är det så uppenbart att jag är det. särskilt när jag går någonstans där ingen annan är det. att liksom känna sig annorlunda på ett så uppenbart sätt. att jag också är turist är det ingen fråga om eftersom vita aldrig tycks åka till varken Bronx, Queens eller Harlem.

det kan återigen nämnas att Brooklyn är den klart trevligaste stadsdelen och minst segregerade. att vi hamnade här var en perfekt och total lyckoträff. alla andra turister bor på hotellen på Manhattan.

Daytime TV.

är inte den mest sofistikerade underhållningen. det är en blandning av såpor, underhållningsrättegångar och Jerry Springer-liknande shower. dessa har teman som "Did you cheat because I have only one leg?". dessutom slåss gästerna oavbrutet, slänger inredning omkring sig och blir ivägburna av vakter.

ganska trashig tv helt enkelt. tror tv-bolagen att människor som kollar på tv på dagen är trashiga? antagligen, för har man inget jobb att gå till, vad är man då?

annars är tv här just underhållning, även nyhetsprogrammen. vi har blivit ganska beroende av morgon-tv:n som är på vardagar, den är riktigt bra. serierna som går på kvällarna är ungefär samma som hemma i Sverige. med undantaget att många dåliga serier har bästa sändningstid här men usel eftermiddags-tid eller natt-tid i Sverige. bra humor blandas vilt med obefintlig humor.

ikväll är det House på Fox, det tänker jag inte missa!

en annan rolig sak. vi var och såg en bra film med Molly Shannon (från Saturday Night Live) som heter Year of the Dog. sen hörde vi en annan tjej prata om den som en independent film. allt som inte är en storskalig Hollywood produktion verkar gå under just independent kategorin. ganska pretensiöst lät det när den här tjejen sa det...

men jag rekommenderar absolut filmen, om den kommer till Sverige. den handlar om en kvinna som lever för sin hund. hon fungerar inte så bra med människor men älskar djur. hennes kära hund dör och hennes liv faller i spillror. bra film för folk som gillar djur men är något skeptisk till människor!

image72

HM finns i Harlem!

Praise the Lord!

the regnade idag, äntligen. och den här veckan som kommer ska det tydligen fortsätta med kyligare väder. vilket betyder att vi slipper dom här över trettio temperaturerna ett tag.

vi var i Harlem idag. det där jätteläskiga stället där det åker omkring en massa gäng i bilar och skjuter hejvilt. eller, nä det är inte så Harlem är. inte där vi var i alla fall och jag är mycket tveksam till att det är så någonstans. det kan möjligtvis vara osäkert att gå på vissa ställen på kvällen, men det kan det ju vara var som helst. nä, Harlem var alltså inte läskigt utan såg ganska mycket ut som någon annan lite trashig del av New York. fast med fler svarta och latinamerikaner och billigare priser.

lite Harlem historia. på 1890-talet var Harlem det finaste området i New York. nu är det det värsta området trots att det ligger på Manhattan precis intill Upper West side och Upper East side som är dom lyxiga kvarteren. det är faktiskt väldigt underligt att Harlem ligger på annars "fina" Manhattan. Harlem har en african-american del och en hispanic. i Harlem ligger den berömda Apollo theater som har speciella amatörkvällar. dom som upptäckts här är många, exempelvis Ella Fitzgerald, James Brown, Jackson Five, Duke Ellington, Count Basie, Billie Holliday, Lauryn Hill och Chris Rock. sympatiskt nog så har Bill Clinton sitt kontor i Harlem.

image69

Apollo Theater i regn.

vårt första stopp i Harlem var Malcolm Shabazz Harlem market, en afrikansk marknad och sen drog vi till 125 street. där låg en hel del olika affärer men inte dom stora kedjorna som finns inne i stan. även om en del börjar etablera sig där, som HM! det var ganska skumt att gå på HM i Harlem. det finns en hel del HM butiker här men vi har inte varit inne i dem eftersom det kan vi ju lika gärna göra hemma. men i Harlem var vi tvungna samt att vi behövde bh och solglasögon. det var såklart billigare där än hemma som gäller allt här. HM verkar faktiskt riktigt populärt, det är alltid fullt med folk inne i butikerna. och när vi skulle betala idag fick vi stå i kö i typ en kvart.

bakom oss i kön stod massören Krister från Stora Essingen. nu är vi kompisar med honom, han har tom mitt telefonnummer. när han kommer tillbaks från Toronto på onsdag ska min stackars nacke kanske få massage. det är konstigt hur pratglada svenskar blir när de kommer utomlands, och nej jag pratar inte om mig och H. och mamma, jag lovar att Krister inte är farlig.

nu över till bh-inköpet. jag har köpt bh igen, inte en amnings-bh (
se tidigare inlägg från september för att få ett skratt...)som jag råkade köpa för gången, utan en vanlig. min senaste teori om varför jag har så ont i nacken jämt är nämligen att jag har för gigantiska bröst. helt oproportioneliga till min kropp och därför har jag dålig hållning och ont i nacken. jävla bröst, jag har alltid velat ha små bröst. kan inte någon med små bröst byta med mig?

image68

bild på amnings-bh från mitt olycksaliga köp i höstas. om man kollar noga på bh-spännet ser man en liten napp...

Nintendo & kinesisk massage i Little Italy.

vi var i Little Italy igen för ett tag sen och åt middag. det var tokigt med folk och alla möjliga aktiviteter. jag köpte ett läckert Nintendoskärp (den gamla klassiska, stilrena kontrollen!) för 12 dollar. men även om det var världens trevligaste kväll med god mat, sangria och snygg date så var huvudpunkten nu i efterhand ändå en kines. eftersom Chinatown ligger precis bredvid hade ett gäng massör-kineser ställt sig längs gatan med sina stolar.  jag slängde mig i en efter lite övertalning från H.  för 10 dollar fick man punktmassage i 10 minuter.  det var svettigt och lite smärtsamt, men skönt. sen dess, typ en vecka sen, så har jag inte haft ont i nacken. vilket jag väldigt ofta har.

heja kinesen!

image67

var är den svenska (tyska) effektiviteten?

livsmedelsaffärerna är inte särskilt effektiva här. när vi stod med vår vagn i en gång så kom en annan kille med en vagn från andra hållet. det fanns inte en enda millimeter kvar att köra om på. stackars killen fick försiktigt backa en mycket lång väg ut.

när man lägger upp sina varor på kassadisken finns det plats för ett par stycken, sen får man börja stapla. sen lägger kassörskan (alltid spansktalande) varorna på andra sidan disken efter att tagit betalt för dem. sen packar hon ner alltihopa i väldigt tunna plastpåsar som hon måste ta två av för att de ska hålla. allt packas lite hipphappt, typ en kasse med bara tungt och en med bara lätt. sen kommer man hem med ca 15 plastpåsar.

påsarna är dock gratis.

vad betyder skylten?

image66

stor man med bögslunga eskorterar liten hjälplös kvinna med bögslunga? ingen av dem har fötter eller händer...

det är skylten för övergångsställe har vi efter ett tag kommit på. vi vet dock fortfarande inte varför mannen är mycket större än kvinnan och verkar ha kidnappat henne...

man blir solbränd i skuggan.

japp det är sant, jag har lyckats bekräfta detta på en cancer-sajt (kanske säger dom bara det för att folk ska sluta steka sig och få cancer...). man får faktiskt hela 50% av solstrålarna på sig fast man sitter i skuggan. och när jag satt i skuggan i parken hela dagen i det 32-gradigt varma vädret så hade solen tagit som sjutton på kvällen sen. mycket bra och hälsosamt sätt att sola på. även det enda sättet att sola på när det är så här tokigt varmt hela tiden.

shopping mall i Uruguay.

vi har i jag vet inte hur många dagar och timmar försökt få tag i en billig hyrbil. det visade sig vara svårt som fan. det är en djungel där ute! det finns hur många olika företag som helst, hur många olika bilar som helst, en massa specialregler, försäkringar, skatter och jag vet inte vad. den mest galna hyrbils-sajten vi var inne på envisades med att tro att vi ville hyra bil i United Kingdom och hämta ut den på ett shopping mall i Uruguay. av förklarliga skäl ansåg vi inte att detta företag var särskilt pålitligt...
liksom vad är det för oexakt och tokig information, ett shopping mall, bara det och tydligen vilket som helst i hela Uruguay eller?

nu har vi fått tag på en hyffsat billig bil, konstigt nog genom en svensk förmedling. hur det kunde bli billigast har vi ingen aning om. vi ska hämta ut den från Hertz i alla fall och det låter ju seriöst och bra.

gula skolbussar.

allt i USA är som på tv. vi är här på riktigt och stället är på riktigt, men ändå är allt som på tv. det gör att det ibland infinner sig en overklighetskänsla. den är inte alls otrevlig, snarare spännade och rolig. vi lever i den tokiga tv-världen som är USA. självklart skulle det hela bli mer av vardag efter ett tag och man skulle sluta fascineras. nu är det lite som att stöta på en kändis på Stockholms gator, man blir lite till sig och känner sig löjlig för att man faktiskt reagerar så. fast här behöver det inte alls vara en kändis, utan bara något som manfram till nu bara sett på tv. ett bra exempel är skolbussarna. dom ser ju precis ut som på Simpsons, med undantaget att crazy Otto inte sitter vid ratten.

image64

skolbussparkering på Coney Island.

image65

Otto Mann!

The Color Purple.

äntligen har vi varit på Broadway-musikal! och inte vilken som helst, utan Oprah Winfreys egna (hon såg till så att det blev en musikal och har medproducerat också tror jag), Purpurfärgen. jag har sett filmen ett antal gånger och gråtit många, många tårar. Whoppi Goldberg spelar huvudrollen och Oprah en av de andra stora rollerna. filmen är från 1985 och bygger på en bok som faktiskt fick Pulitzerpriset.

vi hade fått nys om att man kunde få rabatterade biljetter om man kom tidigt och stod i kö på morgonen samma dag som showen. vi gjorde det och fick faktiskt biljetter. det kostade ca 180 kr. vi hamnade på första raden, längst ut på kanten. dom sämsta platserna såklart men vi tyckte nog inte alls att dom var så dåliga. skådespelarna stod ju ofta så nära att vi kunde ta på dom!

själva musikalen var bra och förvånansvärt nog så var inte flatigheten borttonad som i filmen. det kysstes och pratades helt öppet även om det inte har med storyn att göra så mycket. både romanen Purpurfärgen och boken som filmen Stekta Gröna Tomater bygger på är ju tydligen riktigt queera.

just det, vi blev kompisar med ett gäng kanadensiska tanter som stod framför oss i biljettkön och sen satt bredvid oss på musikalen. det var roligt. det var också roligt att några som satt precis bakom oss hade betalat 5 gånger så mycket för sina biljetter. vi gjorde ett kap!

en del var lite besvikna över att den fantastiska Fantasia (utan efternamn, ungefär som Madonna) inte var med den kvällen. hon är tydligen väldigt bra och gillad. hon har vunnit American Idol och typ haft det hårt och är ung med barn osv.. ersättaren var i alla fall väldigt bra hon med.

image63

jag var och hälsade på hos FN.

jag och miljarder andra. det var inte så jättepampigt direkt och guiden var rätt så värdelös. man fick gå runt i titta i sammanträdessalarna och så. dom man får se på nyhterna med massa gubbar från en massa olika länder. den dagen jag var där var det "model-UN" vilket betyder att ungdomar leker FN i kostymer och dresser. för att komma in på FN-området fick man stå i en lång kö där en elak vakt gick runt och skrek att vi skulle packa ihop oss och skynda oss och massa sånt. han var riktigt otrevlig. sen fick man gå igenom en metalldetektor. inne i FN-husen var det rätt slitet och inte undra på så mycket turister som sprang omkring där. man kan sammanfatta med att det inte var värsta upplevelsen direkt, men ändå roligt att faktiskt ha varit där och sett det med egna ögon. jag hade dock gärna velat att guiden talade om något som jag inte redan visste.

image61

flaggorna. den koreanska syns bäst, lustigt nog..

image62

model-UN, men det ser ganska äkta ut. vidare skulle säkert ungdomarna fatta bättre och mer radikala beslut om dom fick chansen. gubbar är ju inte direkt kända för att skaka världen till det bättre.

varmt.

det börjar bli lite för varmt här. det har varit skön temperatur sen vi kom, lite väl varmt vissa dagar men ändå uthärdligt. men nu börjar det bli tokigt, idag ska det vara 90 grader, vilket betyder drygt 32 grader Celsius. det går liksom inte att göra något då, det är jävligt tur att vi har aircondition. den är väl kanske inte den effektivaste dock. alla har likadana såna här lådor som har ena delen inne i lägenheten och andra delen utanför fönstret. den låter som fan och kyler egentligen bara rummet den är i, vilket betyder att sovrummet fortfarande är hett och fuktigt. vanlig ventilation verkar inte vara på modet. vårt trapphus är alltid galet varmt och syrefritt och när man kommer in i lägenheten luktar det ganska äckligt och man måste genast slänga sig över rummet till airconditionlådan och trycka på "on".

men jag hörde på nyheterna igår att alla New Yorks stränder hade öppnat. det är väl dit man får försöka ta sig utan att dö på vägen dit.

image60

här är apparaten. med H:s tekopp. H måste ha sitt te, men det går bara att dricka när hon står extremt nära airconditonen.


klor är inte gott.

i USA är kranvattnet väldigt, väldigt äckligt. det smakar ungefär som om man dricker bassängvatten, alltså klor och ofrächt. så är det i och för sig i de flesta länder utom Sverige. men i dessa länder brukar inte vattnet vara drickbart ur hälsosynpunkt, inte för svenska magar i alla fall. här  är vattnet fullt drickbart och amerikaner verkar dricka det. varje gång vi är ute och äter får man ett stort härligt glas av det delikata klorvattnet att smaska på medan man väntar på maten. det här har hänt på alla restauranger utom en som vi har varit på. det går liksom inte att dricka det utan att få spykänslor. att skölja munnen efter att ha borstat tänder är alltså inte särskilt trevligt. jag kanske ska börja göra som min minsta lillesyrra och inte skölja munnen. men till skillnad från henne så tycker jag att tandkräm är ganska äckligt.

en annan grej som rör vattnet här är att de inte har vattenblandare. ingen har det någonstans. en självklar grej i Sverige. istället får man hålla på och skruva lite på kallvattenkranen och sen på varmvattenkranen och så hålla på så i en evighet. att vår dusch dessutom är fullständigt galen hjälper inte saken. vattenblandare känns som en väldigt smart vardagsuppfinning, men i USA finns det tydligen inte. faktiskt inte när vi bodde på hotell Hilton i London heller. dom är skumma, utlänningar...

tornadosäsong.

nu är tydligen morsdagssäsongen övergått i tornandosäsongen. det är många spännade indelningar av året här. det var en subtropisk storm nere åt Florida-hållet häromdagen. och idag var det tornadovarning i området strax norr om New York, en hel del blev förstört. i New Jersey, bara precis över floden väst om Manhattan härjar en gigantisk skogsbrand. folk blir evakuerade hit och dit. vi råkade ut för en mindre allvarlig men desto blötare storm i New York City. som tur var stod vi hyffsat under tak och väntade på David Letterman biljetter då. vi fick inga och H:s fötter blev alldels blöta.

Staten Island var en dålig ö.

idag gick vi upp tidigt för att ställa oss i kö utanför NBC-huset för Conan O'Brien-biljetter. vi fick en tillsvidare-biljett som kanske skulle bytas mot en riktigare senare på eftermiddagen. när vi kom dit igen sa de att vi skulle komma tillbaka om en halvtimme. då vi sedan gjorde det sa dom att vi inte skulle få någon biljett. mycket springande hit och dit för ingenting. men vi ska försöka igen, gå upp tidigare så att vi kommer längre fram i kön.

fast imorgon ska vi ställa oss i en annan kö på morgonen. den för grovt rabatterade biljetter till musikalen Purpurfärgen på Broadway. den är gjord på Oprah Winfreys begäran efter filmen hon var med i för många år sen. en nästan helt svart musikal som är garanterat sorglig. jag har i alla fall gråtit floder varje gång jag sett filmen. men jag är ju också väldigt blödig.

vi ska även början ringa varje morgon kl. 11.00 till David Letterman show för att få restbiljetter dit. jag har ställt mobilen att tjuta vareviga dag!

jakten på biljetter är svår, men vi är uthålliga brudar.

ja, just det. det här inlägget skulle ju faktiskt handla om Staten island, ett av New Yorks fem borroughs. vi tog färjan dit idag (mellan morgon och eftermiddagsturerna till NBC) för att kolla in var det var för ett ställe. guideboken sa att det var något av en sovstad till New York, det tycktes stämma. vi tänkte besöka en av de fina stränderna som omger ön, men det var ju helt jävla hopplöst kan man säga. på vår dåliga guidebokskarta såg det ut som vi skulle kunna vandra längs vattnet dit. men nejdå, vi gick först så långt vi orkade i den fuktiga värmen (83 Fahrenheit, 28,3 Celsius), sen tog vi fel buss och sen tog vi rätt buss och sen gick vi av. man aldrig kom vi ens i närheten av en strand, det finns ju inte direkt någon allemansrätt på det här stället. stängsel, stup och dåliga kartor höll oss borta från den efterlängtade stranden. Staten Island var inte spännande nånstans, men färjeturen var väldigt trevlig. från Manhattan och förbi Frihetsgudinnan, en tur på 25 minuter.

image58

fotad genom smutsigt färjefönster.

image59

Manhattan från vattnet.

Havanna Outpost.

Brooklyn bara växer och växer dag för dag. det är så trevlig stämning här! i lördags var vi på invigningsfesten av Havanna Outpost, ett ställe där man kan äta, dricka, hänga, se på uppträdanden och köpa kläder tillverkade av lokala förmågor. allt är så där småskaligt, miljövänligt, charmigt och laid-back. invigningsfesten var en succé, det var packat av folk på gården, inomhus och ute på gatan, ett riktigt block-party faktiskt. tidigare på dagen hade det varit mer barnvänliga aktiviteter, framåt kvällen var det modevisning, olika som spelade och en burlesk show. modellerna på modevisningen var tjejer från runt omkring i området. dom var jälvigt coola och snygga. allt från en liten 5-åring till en rejält tjock tjej utan hår och lite äldre damer. dom flesta var dock unga svarta tjejer med snygga afron. senare var det en annan cool tjej som spelade skön pop, Selena Mars. hon posade till och med när jag plockade fram kameran.

image56

image57

tilläggas kan att man kan komma klädd hur man vill till såna här grejer. en del är uppklädda andra är nerklädda. alla hudfärger och åldrar är representerade och umgås. två 50+ par kom in med sin shoppingkassar och hängde, en gammal gubbe, folk som såg ut att komma från jobbet m.m.

Tidigare inlägg