mangopulp.

man vet inte hur det gick till, men man vill gärna veta.

nu har jag i alla fall spånat fram en ny sport i galen skidskytteanda. den är specialdesignad för att passa min extremt osportiga flickvän. den nya sporten heter simbakning och kommer utövas i en kombinerad simhall/kökslokal.

de tävlande kommer att börja i köksdelen där de snabbt som sjutton ska hälla i ingredienserna i degmaskinen. moln av mjöl kommer att formas kring de tappra deltagarna. sen när degmaskinen har satts igång är det bara att dyka i bassängen. där simmar dom bröstsim för glatta livet tills brödet är färdigknådigt. då tar dom sig snabbt och smidigt upp för att stänga av maskinen och lägga på en bakduk. ner i bassängen igen! den här gången är det ryggsim som gäller. upp igen när jäsningen är klar. baka, baka, baka ut degen till vackert formade bröd. på med bakduken igen för jäsning på plåt. därefter ska ugnen vridas på. de slänger sig i vattnet igen för att crawla för allt vad dom är värda. sen upp till bröden och in i ugnen. ner i vattnet för fjärilsimmet och upp igen för att ta ut de färdiggräddade bröden. nu ska de simma med bara benkick och hållande plåten över vattenytan till andra sidan bassängen. där ska bröden avsmakas och bedömmas av simbakningsdomarna. dessa räknar även ihop sträckan som de tävlande har lyckats plaska sig fram i de olika momenten. och en simbakningsvinnare kan utses!

ps. nu har jag tagit reda på vem som kom på skidskyttet. det var norrmännen redan på 1700-talet. dessa norrmän...

det enda som knappen är till för klarar den inte av. värdelösa knapp. det känns som om den inte funkade ens på typ 50-talet när den installerades.

varför måste man upprepade gånger slå på den jävla knappen och samtidigt rucka den åt olika håll. sen vänta och se om lampan tänds. självklart har man saker att bära på och har stått där och hamrat, pressat och grejat och trott att nu måste den ändå ha vett att lysa. så man slutar och hinner ett steg bort med alla sina grejer, men nej den lyser inte idag heller.

då försöker man stappla upp för trapporna i mörkret. det lyckas och man kommer fram till dörren. den är tyvärr omöjlig att låsa upp utan lyse. och vill man att ens nyckelring ska lysa så måste man samtidigt uthärda ett väldigt högt råmande från en ko och bli bländad av ett isande blått helvetesljus. så då försöker man istället hitta fram till den förbannade lysknappen uppe på vår våning. man hinner ramla in i grannens soppåse och dörrhandtag och till sist börjar man bearbeta knappen. den tänds tillslut och man kan ta sig in i sin lägenhet.

proceduren upprepas sedan varje dag under den mörka delen av året.

får jag tag i den idioten som konstruerat denna värdelös gamla skitknapp så ska hen dö!

toktanten kom sen hit och uttalade konstant uttryck som 'herre hjärtanes', 'och det var ju hela världen'. hon hade skrivit upp allt text hon såg på bilen på en lapp hon gav mig. jag frågade om en siffra i reg-nummret och hon sa att det var en 3:a fast det kom fram senare att det var en 5:a. efter att jag kollat upp det felaktiga reg-nummret gick hon hem och ringde en stackars 78-årig Ove i Kungsbacka.

när jag tittade närmare vad det felaktiga reg-nummret var för en bil visade det sig att det var ett släp och ingen bil. då gick H ner och kollade reg-nummret. det visade sig att det tillhörde en tant som bodde här under.

tanter har uppenbarligen för lite spänning i sina liv. de borde alla skickas på äventyrsläger minst en gång i halvåret.

tokfarmor blir uppstressad av att koka potatis tex.

ha, ha, nu hör jag H och farmorn prata om tanten. farmorn säger att hon har ju körkort och allt. vilket enligt farmorn tyder på att man är redig och att räkna med.

nu har tokgrannen ringt ett par gånger till rörande detta ärende. nu krisas det över att tanten med bilen nu har blivit tillsagd för ett antal minuter sen men fortfarande inte gått ner och stängt av lysena. 'det var en konstig människa' säger farmorn.

att vistas med tokfarmorn är som att vara i alice i underlandet ungefär. man skulle lätt kunna ha en webbkamera som följde henne hela dagarna. detta skulle bli den bästa reality-serien någonsin.

den här historien börjar redan på morgonen när jag ger katterna en hård ostkant att kalasa på. den visade sig inte vara så populär som kattföda. men däremot var den rolig att dribbla runt med på golvet och slicka på då och då. på kvällen hittade jag den på golvet och tänkte att det nog var dags att slänga den. jag la den i ett urdrucket glas på bordet som H sen gick ut med i köket. senare i köket kom jag på att det var kvar smaskig jordgubbmangojuice som jag gjort i vår råsaftcentrifug. så jag tänkte var snäll mot halvkrassliga H och hälla upp den i ett glas till henne. jag tog ett glas som stod i köket som jag visste att vi redan druckit juice ur lite tidigare. H satt och drack, men så plötsligt fick hon ett mycket äcklat ansiktsuttryck och utstötte även äcklade ljud. både hon och jag förstod vad det var hon hade i munnen. jag skrattar fortfarande men H tyckte inte det var lika roligt.

jag är väldigt glad att hon får cred i alla fall, helt uppblåst i DN härom dagen. dessutom har jag fått H att verkligen gilla henne. vår låt från allra första början har ju faktiskt varit hennes Come Another Night.

Frida Hyvönen, du är bäst! du delar husgudinneplatsen med Aimee Mann och det är banne mig inte fy skam!

av hushållssysslor så hatar jag disk mest, det är liksom ett djupt, äcklande hat. men med filmmusiken till Donnie Darko så känns inte ens disken så farlig. då känns det istället som att jag håller på med något mystiskt och oförklarligt i mitt plötsligt mycket mer spännande kök.

fast när jag hade på samma musik på en becksvart ensam färd i bil från Öland till Stockholm så var det nästan som om jag befann mig i en psykologisk thriller. och det är lite för spännande faktiskt!

sen behöver det ju naturligtvis inte vara filmmusik som just i det här fallet. men jag är lite svag för den genren. ska nog rota fram mitt Alien-soundtrack också..

förresten tror jag att den mäktiga tandtrådsindustrin betalar alla tandläkarrobotar miljarder varje år för att upprepa deras eviga mantra.

egentligen är det här inget jag klagar på, för reklam är så fruktansvärt tråkigt att den behöver uppiggas på ett eller annat sätt. sen har jag självfallet mig själv att skylla som hör och ser så dåligt samt är ett snuskigt äckel uppenbarligen.

som när H imorse skulle duscha efter ett långt jobbpass och det inte kommer något varmvatten. hon beklagar sig för mig och vi tycker båda att det är mycket konstigt. sen, lite senare när H duschat färdigt i sitt kalla helvete så kommer jag på att jag kvällen innan har skruvat på vattenledningarna...

jag var nämligen trött på att det inte gick att stänga av handdukstorken och skruvade därmed på ett löst sittande vred nere på en ledning. tänkte att det kanske skulle ge något resultat. och det gjorde det ju visserligen. enbart kallt vatten i duschen och en sur flickvän som svor hämnd.

men får man verkligen hämnas när felet inte var medvetet?!

jag kan ju inte veta om urtidsfåglarna verkligen lät som dom gör på film. men någon smart forskartyp har säkert mätt något skelett för att ta reda på stämband, strupe, lungkapacitet m.m. så jag godtar filmljuden. 

när jag hickar, hickar jag bara en gång, men väldigt ljudligt och high pitch skulle man milt sagt kunna säga. idag hände det i badrummet där akustiken är mycket bra för just urtidshickningar. jag sprang lyckligt ut till H i vardagsrummet och förkunnade min härliga upptäckt. hon sa nedlåtande att det inte alls lät som en urtidsfågel. men där har hon helt fel, trots att hon älskar Jurassic Park-filmerna så tror jag hon har varit lite ofokuserad just under urtidsfågelsekvenserna, faktiskt!